Timbukterapi deluxe

Så blev det äntligen fredag och sista arbetsdagen på en vecka som varit präglad av allmän förvirring och trötthet. Det är fortfarande inte helt utrett, men gårdagens konsert (ja, jag tog mig faktiskt till festivalen till sist…) med min hustomte Timbuk var ganska precis vad jag behövde.

Lite Timbukterapi deluxe sådär på torsdagskvällen liksom. Damn! that’s good! :-)

Hade bett Ingenjören komma över på middag innan för att vara säker på att jag skulle komma iväg. Kände att det fanns risk för att jag skulle komma med undanflykter annars och visste att Ingenjören kunde vara precis så hård som det behövdes ifall jag skulle börja vela. Så jag slängde ihop lite mat och sen drog vi mot stan. Pratade om personligt space och hur vi inte gillar när främlingar är för närgångna, och var ganska överens om att lite avstånd till scenen och de unga kidsen var inte helt fel.

Vi ställde oss strategiskt, men det fyllde ju på. Och ut på scenen kom så Damn! och så småningom också lille Timbuk och gjorde en precis så bra och skön spelning som jag hade förväntat mig. Gung och ös och välkända sånger. Jag vidhåller att han är en av ytterst få artister som kan få mig att trotsa oviljan att besöka festivalen. Han gör mig inte besviken. Han gör mig bara solskensglad.

Efter lite singalong och dansskuttande tog jag bussen hem, lycklig och avslappnad, med vetskapen att jag skulle få sova alldeles för lite, men det spelade liksom ingen roll. En dag kan bli en lång dag, ikväll kommer jag ju ändå få sova ut innan Mademoiselle med bäbis kommer på besök. Något att verkligen se fram emot!