Det är bara att köra på

Igår kväll när jag träffade några vänner för en middag ute kände jag begynnelsen av stressmage. Jag hade alltså haft semester i 3 veckor, jobbat en dag och kände mig redan ohälsosamt stressad. Kändes ju inte helt bra så klart. Av flera skäl. Men jag tänkte att det kanske hade att göra med att jag drack mycket kaffe och sov lite? Nåja, det fick inte störa den trevliga kvällen och det blev lite bättre sen.

Hemma la jag mig och sov tidigare än igår och vill mig minnas att jag somnade rätt omgående. Inte för att det gjorde det enklare att kliva upp imorse – 6.05 är fortfarande inte en okej tid att kliva upp! – men jag fick nog några fler timmars sömn i alla fall.

Väl på plats på jobbet så möttes jag av att kollegorna i Långtbortistan kommit med nya mail om nya saker som är brådskande och måste prioriteras. Jag skrattar lite lätt åt det men främst känner jag att det bara är att göra det! Har jag tusen certifikat att fixa fram, ja då får jag väl fixa fram tusen certifikat… Suck!

Italienskan tyckte igår att jag skulle kalla mig projektledare eftersom chefen och kollegan (snart) båda är på semester…

Medan jag satt där och försökte tänka ut en strategi lyssnade jag på Soran Ismails sommarprat. Och för mig som generellt föredrar musikradio framför prat blev det en positiv överraskning (jätteintressant och bra musikval) som ledde till att jag slutligen lugnade ner mig där jag satt och blev ganska harmonisk trots den uppenbara stressen med att hinna färdigt med de tusen saker jag har att göra.

Man ska inte underskatta vad som kan göras för att hitta harmonin inom sig.

Några möten och mailkonversationer senare känner jag mig lite lugnare ändå. Jag är fortfarande smärtsamt medveten om att det är mycket, men jag har kommit över den inledande chocken och konstaterat att jag får jobba på bäst jag kan och se hur mycket jag helt enkelt hinner med. Det är att frågetecknen börjat räta ut sig som känns lite bättre. Snart kan jag nog börja tokköra (åtminstone fram tills kollegorna i Långtbortistan ändrar sig för sjuttioelfte gången…)

Nåja, det blir nog bra det här med!