Håller mig utanför

Igår frågade min gamla rumkompis mig hur det var att jobba med folket nere på första våningen. Jag sa att jag tycker de är trevliga, men jobbar ju inte direkt med dem eftersom jag sitter i ett projekt som de inte är inblandade i. Hon sa att hon hade hört att det var lite bråkigt från hennes promenadkompis som jobbar här och jag nickade och sa att det är jag medveten om, men jag blandar mig inte i ett bråk som inte direkt rör mig. Det är en sak om någon skulle vara elak mot mig, då säger jag ifrån, men en helt annan sak att folk inte tål varandra utan att jag är involverad. Visst tycker jag att cheferna borde agera mer när det är en person som uppenbart verkar vara problemet, men den personen har inte behandlat mig illa och då anser jag att jag ska vara trevlig och respektera denne tills jag får motsatsen bevisad för mig.

Jag vill gärna tro att folk generellt tycker att jag är ganska trevlig. Inte för att det nödvändigtvis skulle utesluta konflikter, de som mobbar, oavsett ålder och plats, gör ju det sällan av någon bra anledning. Jag är dock rätt bra på att säga ifrån också så skulle någon försöka inleda något mot mig, skulle jag inte tillåta det hur som helst. Det är svårt att sätta sig på mig om man säger, inte bara för att jag är lång.

Men visst trivs jag här nere också. Folk är ju som folk är mest, helt okej, och det är ju lika mycket upp till mig att prata med folk och visa intresse. Den social biten är knappast det som är svårast för mig. Men självklart saknar jag några av dem uppe på andra våningen, även om jag träffar dem  med jämna mellanrum ändå.

Igår kväll var det tisdagsklubben igen efter sommaruppehållet. Holländskan bjöd in till asiatiska smaker och afrikanska träd. Skönt att vara igång igen med lite rutiner. Och skönt att det snart är helg igen!