Det var absolut lite jobbigt att komma in i att behöva läsa text på en tv-skärm vid sidan så fort skådespelarna inte pratade svenska, och det var mycket historia i första akten som man var tvungen att förstå, men det fanns ändå något där som gjorde att det inte spelade så stor roll. I paus tog vi ett glas vin och pratade om pjäsen och det som skulle komma efteråt och konstaterade att vi ju kunde stanna en liten stund i alla fall och kolla läget. Sedan ringde klockan och akt 2 satte igång.
Och vilken akt! Jag blev så engagerad i det som hände framför mig att jag en stund glömde bort att läsa texten på skärmen, tills jag insåg att jag inte förstod vad de sa. Efteråt klappade vi in skådespelarna inte mindre än 3 gånger och vi var alla tre överens om att det hade varit riktigt bra och en enorm upplevelse. Vi gick ut från scenen och ut där efterfesten skulle vara och jag insåg efter en liten stund att hon som var konferencier var samma person som hade varit det på burleskfesten på nyår och jag kände då att det här troligtvis inte skulle vara bättre än som det var då. Ingenjören och hennes kollega ville dock gärna se den första akten i alla fall och jag var öppen för att motbevisas. Det var många som var utklädda, uppklädda, och de verkade alla ha varit på samma fest tidigare eller något. Mina teaterkompisar fick nationsvibbar från studietiden, inbördes beundran, och jag reflekterade mest över att det finns människor som trivs i den typen av utstyrslar.
Så småningom kom första framträdandet, ett burleskt striptease nummer som höll ungefär samma klass som nyårsshowen, det vill säga nästan ingen alls. Nu ska man inte vara sån, hon verkade ha jätteroligt på scen, men jag har så himla svårt för människor som ska göra något och sedan gör det dåligt, inför folk. Jag förstår det liksom inte. Har man ingen självinsikt? Nu har inte jag sett jättemånga burlesk-shower, men jag tänker mig att de ska vara sensuella och flörtiga, inte bara fokus på att få av sig kläderna snabbast möjligt. Det är musik till, vad sägs om lite taktkänsla? Och om man ska göra det hela på ett lekfullt tema, kanske detta ska vara lite bättre uttänkt innan man sätter igång?
Vi gick efter det numret så jag kan omöjligt veta om det blev bättre sen, men efter det jag såg hade jag inget sug att ta reda på det heller. Men teaterpjäsen var mycket sevärd och vi var åtminstone nöjda med den.
På lördagen städade jag (äntligen) och handlade och förberedde inför kvällens middag som nästan blev lite av en katastrof när en efter en hörde av sig och inte ville komma. Men jag fick dit Ingenjören och Holländskan (efter lite övertalning) och jag testade det nya receptet jag hittat och det blev gott. Vi hade blandade diskussioner om oseriösa ämnen och seriösa ämnen och det blev en hyfsat tidig kväll, vilket på sitt sätt var skönt. Huvudsaken var dock att det var trevligt och även om det mot slutet lät som att det var konsert på gården (ett stort svenskt band som jag aldrig gillat spelade visst i pildammsparken och vinden måste ha legat på så att allt ljud färdades mot min lägenhet. Jag började inte gilla bandet då heller.)
Både lördag och söndag vaknade jag hyfsat tidigt, utvilad och nöjd, och hade därmed inte bara en hel dag, utan också en hel förmiddag på mig att ta det lugnt och lulla runt bäst jag ville. Det var en skön helg mycket på grund av det. Med ett sjukt antiklimax när Malmö förlorade mot ellos med 4-1. Seriefinalen blev inte alls vad vi hade tänkt oss. För att inte förstöra den underbara helgstämningen jag hade, var det bara att stänga av och försöka tänka på annat, ladda om. Det var liksom inte ens värt att fundera på varför eller vems fel det var. Kort sagt var det bara för dåligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar