Jag skriver inte så ofta längre. Det ligger väl något i den
gamla myten att en antingen lever livet eller skriver om det. Just nu lever
jag. Jag jobbar fortsatt mer än 100% på jobbet och försöker göra så mycket som
möjligt både i bo-styrelsen och i den politiska. Utöver det är jag engagerad
lite här och där i politiken, planerar för den kommande stora dagen och har
lyckats med 2 större inköp som jag behövt sedan länge.
Det där med att hitta balans i livet är inte alltid så lätt,
men att ha mycket att göra kan vara positivt också. Och hur mycket jag än
kämpar med att inte ta på mig allt för mycket nytt är det svårt ibland att säga
nej eller bara inte säga ja.
Men jag gör något i alla fall. Jag försöker bidra till en
bättre värld, det är det inte alla som gör. Istället verkar många bidra till
normaliseringen i samhället av allt det där jag inte vill ha. Och som de flesta
människor garanterat inte vill ha.
En kan vara rätt övertygad dock om att de som inte gör något
nu kommer vakna upp en dag och fråga sig var det gick snett.
Det är självklart att livet skulle vara så mycket enklare om
en såg på det som svart eller vitt, om en bara brydde sig om det egna och
struntade i solidariteten. Men bara för att det är enklare betyder det inte att
det är rätt.
Så jag driver kampen framåt. Jag meddelar alla jag träffar på
att det finns vissa saker som de nu får ta hänsyn till. Nej, det handlar inte
nödvändigtvis om politik, men det handlar om basala ställningstaganden gällande
mänskliga rättigheter och antidiskriminering. Jag tycker inte att det är för
mycket begärt. Och kanske får jag några av mina medmänniskor att börja tänka i
samma banor, att inse att det finns saker en bör ta hänsyn till.
