Vårkänslor

I torsdags var det äntligen vår. Då satt jag och nya kompisen på uteservering efter jobbet och käkade middag och drack en öl. Det var till och med så varmt i solen att det gick att sitta utan jacka. Det är ju så enormt skönt att det börjar bli lite varmare och inte bara ljusare, även om det innebär pollenexplosion utan dess like.

I fredags shoppade jag presenter till lilleman i bästa himmelsblå shopen. Man ska påbörja indoktrineringen tidigt. Det finns ju inte att han blir något annat än MFF:are.

I lördags var det dags för möhippa inför bröllopet i vår. Vi inledde med att dansa magdans, vilket var mycket roligt, men svårt – ett helt annat rörelsemönster än vad jag är van vid med min salsa och reggaeton. Kändes som att det såg helt knäppt ut, men videobeviset såg ändå hyfsat ut. Efter det mös vi med skumpa och ostbricka, innan vi drog ut på middag och jag nästan blev matchmakad av ett par av de andra möhippadamerna. Hela kvällen slutade dock med att jag fick pollenpanik i ögonen så det blev att gå hem halvblind då linserna åkt ut.

I söndags blev allt lite lagom kaosartat när viktig information inte nått mig. Efter att jag lugnat ner mig med lite Timbukterapi så hann jag som hastigast säga hej till pappa och styvmor innan jag fick spendera massor med tid med lillgrabben som verkade gilla sin nya kompis MFF-nallen.

Väl hemma fick jag världens bästa städhjälp efter att jag hyvlat av mig delar av fingret (nej, så allvarligt var det inte, men halva nageln fick stryk!) och sedan var det bara att börja pumpa upp gästmadrassen igen – Tysken skulle ju flytta in igen på söndagskvällen!

Annars så vet jag fortfarande inget mer om nya jobbet, mer än att jag och hr var överens om att det varit en bra intervju. Det sägs att det bara återstår lite formalia, men jag vågar inte hoppas och tro på det förrän jag signerat ett kontrakt, så vi får fortsätta hålla tummarna.

Det har hänt mycket på 1 vecka

I tisdags förra veckan blev jag först känd från tv efter att ha varit på feministsnack i Lund med min namne Malmöiten och en kompis till henne. Gudrun, Nour och Kakan snackade kvinnokamp och kvinnorum och mycket av det som sades stämmer ju till fullo så det var peppande.

Någonstans där mitt i snacket om kvinnor och jämställdhet föddes min brorson. Och jag tappade fokus för ett ögonblick och fylldes av glädje över den lille krabaten. Han var ju äntligen här! Resten av kvällen och hela onsdagen var jag därför euforisk över alltihop och trakasserade storebror för att få veta när jag skulle få träffa lilleman.

Jag fick vänta en hel arbetsdag till, men på torsdag eftermiddag satt jag där i soffan och höll den lille för första gången. Det var så mysigt att jag helt glömde bort både tid och mage och klockan halvsent var jag hemma via burgerian och tog in alltihop. Jag tittade på bilderna och mindes de små fingrarna och tårna, den lilla kroppen och det håriga huvudet. Jag tänkte på den lille underbare killen som jag redan känner så starkt för.

I fredags kom mamma förbi på middag efter att ha varit och träffat den lille killen för första gången. Hon var ju dessvärre bortrest innan dess, men kom så fort hon kunde. Och så småningom däckade jag i säng halvtidigt efter ytterligare en vecka full av upplevelser.

Tröttheten (pollenallergin?) gjorde att jag bestämde mig för att göra så lite som möjligt på lördagen. Lagade lite god mat, slog mig ner framför tv:n. Och på söndagen sa jag inte bara att jag skulle ta tag i lite saker, jag gjorde faktiskt det också och fixade nästan allt som stod på att göra listan. 

I måndags var det dags för match igen, och oron över hur han som är dömd skulle emottas byttes i glädje över 2 mål och 3 poäng. Väl hemma försökte jag förbereda mig inför dagen efter.

Det var ju dags för intervju. Jag hade väl inte förberett mig ultimat, men det kändes ändå bra och det där förbenade personlighetstestet visade faktiskt hyfsat bra vem jag är. Och jag tycker att jag fick fram det viktigaste och jag hoppas att det här går vägen. Det vore så underbart.

På kvällen hade vi tisdagsklubb hemma hos mig, och trots att jag blev lite försenad med alltihop så blev det gott och Ingenjören brummade på så att hon nästan hann i tid till huvudrätten. Vi hade vårt "kvinnorum", och diskuterade allt mellan himmel och jord precis som vanligt.

Nu fortsätter det med fullt ös, ikväll är det middag och deklaration med mamsen, imorgon träff med nya kompisen, på lördag möhippa och på söndag träff med bebis och pappa som kommer till stan. Det är bara att ta ett djupt andetag och köra på helt enkelt. YOLO. (Ja, jag skrev verkligen det...)

Fullt upp!

Ibland har man såna veckor då man bara jobbar och åker hem och slappar. Ibland har man totalt fullt upp. I måndagskväll, när jag satt och precis skulle ta tag i en del saker som jag inte orkat under helgen, fick jag ett sms från Tysken som undrade om hon fick vara inneboende igen i veckan. Onsdagkväll skulle hon komma meddelade hon, och jag klappade mig själv på axeln och konstaterade att latast vinner - jag hade ju trots allt inte tagit ur luften ur gästmadrassen.

I tisdags träffade jag vicevärden efter jobbet för att diskutera lite inför styrelsemötet kvällen efter. Någonstans där mitt i lyckades jag göra en fläskpannkaka, men annars hanns det inte med så mycket mer och onsdagkväll efter ett underhållande möte dök så Tysken upp med sin kappsäck.

I torsdagskväll hade vi myskväll med middag och lite fotboll och lite tjejsnack och sedan var det plötsligt fredag igen och en vecka med bakteriefyllt odrickbart vatten på jobbet var äntligen över. Jag bytte ut vattnet mot vin (spelar väl ingen roll att vattnet i Malmö var drickbart!) och tog fredagsmys. Jag var dock så trött att jag gick och la mig innan midnatt och sov nästan 10 timmar.

Jag vaknade i alla fall i tid för tvättiden jag hade under lördagen och på kvällen var det sedan bara att ta med sig Holländskan mot Lund och kollegans cocktailparty. Vi drack skumpa och cocktails och minglade och hade trevligt innan vi bestämde oss för att det var en dag dagen efter också och begav oss tillbaka mot storstaden igen.

Igår slappade jag på morgonkvisten (förmiddagen) och drog sedan mot stadion med mamsen för att möta upp med Brasilianskan och gå på årets första match. Vi åt en korv och tjoade allt vad vi orkade medan vi försökte identifiera alla nya himmelsblå spelare. Vi tog en himmelsblå vinst och det kändes bra att vara tillbaka där vi hör hemma. Efteråt var det segermiddag hemma hos mamsen innan jag drog hemåt och försökte ställa om inför en ny arbetsvecka som också har flera efter jobbet aktiviteter inplanerade. Hej och hå, nu kör vi!

Sovit ikapp

Det var superskoj att komma iväg förra helgen och att ha inneboende några dagar under förra veckan direkt efteråt, men det är klart att det tar lite på krafterna, framför allt när man inte riktigt haft möjlighet att sova ikapp. En annan är ju hyfsat beroende av att få sova igen all tid som går förlorad under veckorna.

Men har man roligt och är iväg kan man ju inte sova bort hela semestern.

Den här helgen däremot, spenderade jag med att göra i stort sett ingenting. Vi firade Holländskan i fredags och det var så roligt att jag inte var hemma förrän strax före 2 på morgonen. Sedan sov jag och lullade runt resten av helgen. Man måste ju få lov att göra det ibland för att komma ifatt och hitta energin igen. Och alla måsten finns ju alltid kvar dagen efter också. Eller dagen efter det för den delen.

Förvisso har jag ett par hyfsat fullbokade veckor framför mig, men de där måstena som jag hade under helgen ska väl också hinnas med...

Mitt älskade MFF vann ju också i fredags så jag börjar känna mig redo för säsongens första match. Jag och Brasilianskan får gå dit och helt enkelt se till att de fortsätter raka vägen mot mål – guld! :-)

Annars så firade vi en nollande kollega idag. Hon som är lite mer än 1 år äldre än jag (shit, jag nollar om lite mer än ett år! :-s). Och så sträckte hon ut handen och bjöd in mig på sitt cocktail kalas. Det tyckte jag var så gulligt av henne att jag imorgon genast ska tacka ja. 

Påsk på franska

I torsdags, efter en helt sjuk dag på jobbet, begav jag och Ingenjören oss mot Kastrup för att flyga iväg över påskhelgen. Nej, vi åkte inte till Blåkulla, vi åkte till Lyon, Mademoiselles hemort för en mysig helg tillsammans med henne, hennes man, hennes son och Tysken med familj.

Själva flygandet gick bra, men väl framme i Lyon blev vi varse att vårt baggage stannat på mellanlandningen i Frankfurt. Det var bara att anmäla och sedan begav vi oss med handbaggage in mot stan. Som tur var gick det fortfarande tåg. Framme i stan hade vi dock inte lika mycket tur, åtminstone inte inledningsvis. Mademoiselle hade sagt åt oss att gå igenom tågstationen och ta bussen från andra sidan. Men tågstationen var stängd och det fanns inte en buss i sikte. Istället hittade vi 3 stycken supertrevliga och engelsktalande fransoser som tog med oss i sin taxi och såg till att vi kom fram till Mademoiselles föräldrars lägenhet som vi skulle bo i tillsammans med Tysken med familj.

Klockan var efter 1 på morgonen och en annan hade ju varit uppe sedan 6.15 och såg fram emot att få sova, men att baggaget inte kommit fram la ju lite dålig stämning på alltihop.

På fredagen vaknade vi av en vaken bäbis, käkade frulle och gick sedan mot stan i regn. Liten sväng på shoppinggatan innan Mademoiselle och hennes lille kille kom och joinade oss. Vi tog en fika och begav oss sedan hemåt för att möta upp med våra väskor som skulle vara på väg. Glädjen över att borsta tänderna och kunna byta kläder var utomordentlig!

Efter det gick vi på lunchjakt – fransoserna tror ju inte på frihet när det kommer till lunchtider, så det är inte helt lätt att hitta käk efter klockan 14. Men det löste sig. Och efter det drog jag, Ingenjören, Mademoiselle och hennes lille kille mot filmmuseet, medan Tysken med familj drog till parken för att titta på djuren och trötta ut lillkillen.

Vi hann hem för en kort paus innan vi drog hem till Mademoiselle för att lämna Tysken och lilleman där och ta med oss Fransosen ut på middag. Jag, Ingenjören, Fransosen och Kalas njöt av en fantastiskt god middag och hamnade därefter på en galen bar där en gammal gubbe först drog shots och sedan hoppade upp och dansade på bardisken.

På lördagen promenerade vi bort mot köpcentret för en shoppingrunda tillsammans med Mademoiselle. Inte för att det blev så mycket shopping, åtminstone för min del. Däremot blev det macaron-fika hemma och på kvällen var det dags för tjejkväll.

Fransosen hade hittat en restaurang åt oss som hade vegetarisk mat och det var riktigt bra. Trerätters igen, vin och fördrink. Massor av skratt och tjejsnack och när restaurangen började stänga drog vi till en bar i närheten för en sista drink ihop.

Söndagsmorgon drog Tysken med familj hemåt medan jag och Ingenjören gick ut och njöt av solen som äntligen kikade fram. Vi tog en promenad i parken och blev ledsna över djurhållningen på zoo:t. Sedan mötte vi upp med Mademoiselle, Fransosen och deras lillkille för en utelunch bestående av crepes innan vi promenerade hem till dem för lek och middag.

Helt plötsligt var det måndag och dags att åka hem, men först hann vi med en promenad i parken med Mademoiselle och hennes lillkille. Väl på flygplatsen försökte vi få baggage drop-damen att göra något för att vi skulle kunna vara säkra på att få våra väskor, men hon var inte det minsta förstående. Istället flög vi med ett försenat plan, sprang i Frankfurt och väl i Köpenhamn fick bara Ingenjören sin väska. Min var kvar i Frankfurt.

Men förlorade och återfunna väskor och oförstående baggage drop-damer till trots hade vi en supermysig påskhelg i den franska mathuvudstaden i goda vänners sällskap. Det var dessutom en skön paus efter en stressig vardag.

Sedan i tisdags har jag, utöver jobbat, för övrigt haft en husgäst i form av Tysken som är tillbaka i stan och jobbar och behövde någonstans att sova. Det hade kunnat vara mycket jobbigt att ha någon så nära inpå direkt när man kommit hem, men eftersom vi känner varandra så väl och har bott ihop förr har det mest bara varit roligt och mysigt att umgås lite extra.