Jag gör mitt för att göra världen lite bättre, vad gör du?

Mitt liv är fortsatt fullt ös, men jag känner åtminstone (tillfälligt?) att jag har kontroll över situationen och hittat sett att hålla huvudet ovanför stressen. Men nog känns det att det krävs ganska lite för att ändra på det förhållandet – att leva på gränsen konstant är väl inte helt bra, men att hitta balansen mellan alla måsten och viljor och sömnbehov är inte helt enkelt.

Efter att Tysken kommit ner från Stockholm på snabbvisit, åkte jag upp till Stockholm för en helg i den feministiska politikens tecken, och med inslag av goda vänners sällskap. Det var riktigt energigivande och peppande och inspirerande att vara där mitt i politiken och var jag inte övertygad innan, så är jag det sannerligen nu.

Vi håller på att skriva historia, och måste få möjlighet att göra det i de politiska rummen också. Att vi behövs är inte längre bara en förrymd tanke, det är ett faktum.

Sedan hem, sova och så var det vardag igen och dags för en ny arbetsvecka, med inslag av såväl inspirerande samtal som träffar i goda vänners lag (som förvisso också innehöll inspirerande samtal). Framåt slutet av veckan kändes det dock att kroppen inte ordentligt fått vila ut på nästan två veckor och någon snäll kollega smittade ner mig med någon form av feberförkylning som ledde till att jag var feberdäckad hela lördagen och därmed fick ställa in medverkan på Brasilianskans kalas och istället finna mig i att ligga på soffan under filt och titta på halvkass film.

I söndags hade vi politikmöte och det gick jag på trots en dagen-efter-feber-bakfylla som gjorde mig lite sådär lagom seg. Men mötet var bra och det känns att det börjar bli allvar.

Efter lördagens febermiss fick jag istället möjlighet att fira Brasilianskan under tisdagen och fick förutom att ha henne helt för mig själv också träffa en gammal bekant som jag inte ordentligt pratat med på länge.

Sedan var det styrelsemöte och stämma och så är det plötsligt helg igen. En helg som förhoppningsvis innebär att jag äntligen får träffa lilleman igen.

Och medan livet fortsätter i högt tempo, spenderar jag mer och mer tid på att tänka på politiken och hur det formar oss alla och hur den kan (och bör) förändras för att skapa ett bättre samhälle. Som jag sa till en kompis en gång; ”jag gör mitt för att göra världen lite bättre, vad gör du?”

Fullt upp. Hela tiden.

Det har gått 1 månad sedan jag senast skrev något här. Inte för att jag inte velat skriva eller inte haft något att skriva om, snarare totala motsatsen. Hittills har 2014 inneburit extremt mycket aktiviteter, så många faktiskt att jag numera mest sover när jag är helt ledig. Men jag ska inte klaga, att ha ökat fritidstakten lite från tidigare nästan ingenting är väl i sig ingenting negativt, det är bara problematiskt när jag inte riktigt känner att jag hinner återhämta mig.

Januari har oavsett kommit och gått hur snabbt som helst, med mycket att göra på jobbet (inklusive ny organisation, ny chef och nya arbetskollegor trots att jobbet i sig ser ut ungefär som innan...) och mycket utanför jobbet. Att hålla högt tempo hela tiden visade sig dock inte vara helt bra och min kropp slogs tillfälligt ut i någon forms feberkrigsföring så att jag tvingades stanna hemma och vila mig ett par dagar. Dock var jag inte hemma mer än jag absolut behövde, det var jag på tok för stressad för...

Ingenjören har firat den nya versionen av sig själv med pompa och ståt. Och när vi ändå pratar fest så var ju hela jobbet i Stockholm för konferens och kickoff och galakväll där de bästa skulle prisas. Och även om jag fortfarande tycker att det är ganska konstigt så var jag en av vinnarna! En gigantisk check, en statyett och coffee-table bok om Sverige fick jag med mig hem från en resa som från början mest känts jobbig.

Efter priset och hyllningarna var dock festen så mycket roligare! :-)

Sedan december så är jag ju inte längre bara styrelsemedlem i min bostadsrättsförening, nu sitter jag också i en direkt politisk styrelse. Och med det dubbla styrelseskapet tycker jag knappt att jag gör annat än läser mail och springer på möten. Men det är ju kul och så länge jag orkar med så går det ju bra. Båda uppdragen är ju både viktiga och extremt intressanta.

Det är för övrigt väldigt mycket politik just nu och då framför allt feministisk politik som jag blir mer och mer övertygad är den enda vägen mot ett bättre och mer jämställt samhälle. Och medan rörelsen växer sig stark, och jag med den, så känner jag bara mer och mer hur mycket jag önskar politiska framgångar för partiet. Allt eftersom jag lär känna en hel del fantastiska feminister, allt eftersom jag springer på möten och diskuterar och lär mig, desto starkare känns det.

Förvisso förstör analysen en del saker för mig. Häromsistens såg jag en tramsfilm som jag väl förvisso insett tidigare att den är tramsig, men jag har ändå tyckt om den. Nu såg jag den med helt andra ögon och skämdes över min tidigare okunskap.

Man lär väl så länge man lever och man ska aldrig vara rädd för att ändra sig.

Ikväll är annars enda chansen att ta det lite lugnt, resten av veckan är det aktiviteter varje dag – roliga förvisso, men ändock!