Jag gör mitt för att göra världen lite bättre, vad gör du?

Mitt liv är fortsatt fullt ös, men jag känner åtminstone (tillfälligt?) att jag har kontroll över situationen och hittat sett att hålla huvudet ovanför stressen. Men nog känns det att det krävs ganska lite för att ändra på det förhållandet – att leva på gränsen konstant är väl inte helt bra, men att hitta balansen mellan alla måsten och viljor och sömnbehov är inte helt enkelt.

Efter att Tysken kommit ner från Stockholm på snabbvisit, åkte jag upp till Stockholm för en helg i den feministiska politikens tecken, och med inslag av goda vänners sällskap. Det var riktigt energigivande och peppande och inspirerande att vara där mitt i politiken och var jag inte övertygad innan, så är jag det sannerligen nu.

Vi håller på att skriva historia, och måste få möjlighet att göra det i de politiska rummen också. Att vi behövs är inte längre bara en förrymd tanke, det är ett faktum.

Sedan hem, sova och så var det vardag igen och dags för en ny arbetsvecka, med inslag av såväl inspirerande samtal som träffar i goda vänners lag (som förvisso också innehöll inspirerande samtal). Framåt slutet av veckan kändes det dock att kroppen inte ordentligt fått vila ut på nästan två veckor och någon snäll kollega smittade ner mig med någon form av feberförkylning som ledde till att jag var feberdäckad hela lördagen och därmed fick ställa in medverkan på Brasilianskans kalas och istället finna mig i att ligga på soffan under filt och titta på halvkass film.

I söndags hade vi politikmöte och det gick jag på trots en dagen-efter-feber-bakfylla som gjorde mig lite sådär lagom seg. Men mötet var bra och det känns att det börjar bli allvar.

Efter lördagens febermiss fick jag istället möjlighet att fira Brasilianskan under tisdagen och fick förutom att ha henne helt för mig själv också träffa en gammal bekant som jag inte ordentligt pratat med på länge.

Sedan var det styrelsemöte och stämma och så är det plötsligt helg igen. En helg som förhoppningsvis innebär att jag äntligen får träffa lilleman igen.

Och medan livet fortsätter i högt tempo, spenderar jag mer och mer tid på att tänka på politiken och hur det formar oss alla och hur den kan (och bör) förändras för att skapa ett bättre samhälle. Som jag sa till en kompis en gång; ”jag gör mitt för att göra världen lite bättre, vad gör du?”