Basproblem

Jag är pacifist och tur är väl det för min granne driver mig till fullkomligt vansinne och gör det ytterst svårt att vidhålla den pacifistiska tron (men jag gör det naturligtvis). Varför driver hen mig till vansinne? För att hen har en förkärlek till att spela hög musik med mycket bas. Gör hen det dygnets alla timmar? Nej, hen brukar stänga av till 22. Problemet är snarare att basen går rätt igenom min vardagsrumsvägg, rätt in i mitt huvud och skapar konstant huvudvärk eftersom hen tenderar att spela musiken mellan 18-22, tiden då jag normalt är hemma efter jobbet och är i stort behov av att ta det lugnt och varva ner.

Jag förstår verkligen att man när man bor i flerfamiljshus måste ge och ta och framför allt acceptera att ens grannar för oväsen ibland. Men jag tycker samtidigt att det är givet att man respekterar sina grannar och visar hänsyn vad gäller hur mycket och när man för oväsen.

Det började inte bra med min granne. Hen inledde med att renovera sin lägenhet direkt efter sitt köp. Hen hade ett par gubbar till hjälp som jag antar var släkt eller vänner eller körde det hela svart eftersom de enbart verkade arbeta på kvällar och helger. Gärna alldeles för tidigt och alldeles för sent. Sedan flyttade hen in och började spela musik så hög att jag hörde precis allt samtidigt som mina väggar vibrerade.

Hade hen spelat ashög musik ibland hade jag verkligen inte brytt mig. Grannen under brukade göra det. Spela så att det lät i hela min lägenhet, några låtar, inte ens varje dag. Det var fine. Problemet är att hen gör det hela tiden, varje dag. Hade hen sänkt basen hade det också varit fine. Musiken skiter jag fullständigt i, den kan man dränka enkelt genom att höja sin egen volym, men basen som ger mig konstant ont i huvudet, den går inte att stänga ute.

Häromdagen ville jag barnsligt ge igen så jag vände min högtalare mot vår gemensamma vägg, satte igång musik och höjde basen. Det kändes bra, men tyvärr har hens förkärlek till hög bas fått mitt huvud att reagera med huvudvärk även på min egen bas och jag fattar ju att hen inte brydde sig.

Jag vet ju att jag måste prata med hen, men vill inte vara den jobbiga grannen som klagar, jag vill helst ta det någon gång i förbifarten. Säga ”hej, kan du tänka dig att bara sänka basen, det hade varit toppen”.

Jag förstår att hen trivs när hen spelar hög musik, med mycket bas, men är det för mycket begärt att jag får slippa min huvudvärk i alla fall varannan dag?

En smått underlig dag

Igår var en lite smått underlig dag. Jag snusade nästan ingenting, men det var verkligen inte den stora grejen. Jag insåg nämligen att det snart var löning och bestämde mig för att undersöka avslutningslönen från gamla jobbet (som ju kommer en månad efter). Den skulle ju innehålla en månadslön plus alla semesterdagar som jag inte utnyttjat. Det var bara det att den inte gjorde det. Den innehöll månadslönen, men semestern stod kvar som outnyttjad. Suck!

Sedan ville inte min nuvarande chef ge mig klartecken för de få semesterdagar jag tänkt mig ta nu i augusti, utan ville vara omständig vilket resulterade i en ännu djupare suck. Skulle jag dels inte få ut mina semesterpengar, och dels inte få någon semester alls!?

Jag var både besviken och arg när jag sist som vanligt gick från jobbet till busshållplatsen och fick vänta på en buss som var en kvart sen. Solen sken åtminstone och var varm och skön, men i det läget kände jag verkligen bara för att åka hem och lägga mig under täcket. När bussen väl kom alltså.

Men jag gjorde inte det. Istället lyssnade jag på sommarprat och gick och handlade för att sedan både laga ny rolig och god mat och baka en sockerkaka. Jag fick lite ny energi och såg fram emot Sveriges match mot Tyskland. Det gick ju dock inte vägen oavsett hur hårt de jobbade för det i framför allt andra halvlek.

Så nu är det en ny dag. En bättre dag? Jag har åtminstone fått veta att mina semesterpengar kommer nästa månad och chefen har till slut okej:at mina semesterdagar. Och så blev det ju sockerkaka till eftermiddagskaffet. Och ikväll ska väl förhoppningsvis mina himmelsblå hjältar vinna sin match och hålla Europadrömmen vid liv.

Sommarspontanitet

Efter en vecka av förkylning och halvkass sömn – att vakna minst 1 gång varje natt för att hosta är inte helt skönt – såg jag fram emot en helg av sömn och vila. Jag hade ju inga direkta planer, bara halvplaner. Men planerna blev av och jag fick istället en skön men hyfsat aktiv helg som fick en extra guldkant i och med det fina vädret.

Ja, det fina vädret, ljuset och värmen gör ju att man orkar lite mer även efter jobbet. Och för en som inte får ha så mycket sommarsemester i år är det ju nästan ett måste, att man får ha lite sommartid ändå.

I torsdags till exempel, hängde jag med Ingenjören, Mademoiselle och hennes son efter jobbet. Det blev en god middag och en promenad innan vi sa hejdå och jag åkte hemåt.

I lördags hörde Tysken av sig och meddelade att familjen Tysken var i stan och hängde om jag ville möta upp. Jag fastnade framför youtube-klipp på några av mina favoritstandup-komiker men kom så småningom iväg till stan. Vi käkade glass och hängde på en lekplats innan vi begav oss och käkade middag. Vi tog en snabb visit i den lilla lägenheten som de lånat innan jag och Tysken begav oss ut mot puben för att se hennes lag spela boll. I spontanitetens fortsatta tecken, gick vi sedan vidare till en annan pub för en till öl efter matchen, och sedan en sista på ett tredje ställe eftersom min buss inte skulle gå på ytterligare 20 minuter.

Igår blev jag upphämtad av brorsan och hans tjej och lillkillen för färd mot fiendeland där vi skulle hälsa på farmor och hon skulle få träffa lilleman för första gången. När vi hälsat på färdigt drog vi in mot stan och hamnade på en uteservering där jag fick bjuda på lite käk innan vi begav oss hemåt igen.

Nu är det dags för en ny vecka och inatt fick jag, för första gången på ungefär en vecka, möjligheten att sova en hel natt utan att jag vaknade! Det är också dags för ytterligare en neddragning av snusandet. Det är inte lika exakt uttalat, men medvetenheten gör väl att jag lyckas få ner det ytterligare. Helgens diskussioner har gjort att jag ännu mer ser fram emot att ”kasta in dosan” lagom till augusti. Det känns som att jag hela tiden gör framsteg, och att jag därför känner att det är ett fullkomligt möjligt uppdrag. Vi får väl se.

Olika sidor av samma mynt

Där hade jag suttit, på ett tomt kontor i sällskap av sommarprat om mens och vinterprat och sedan lite allmän standup med Soran Ismail och blivit på ganska bra humör trots ensamheten och den ganska stora bristen på arbete att göra. Sorans humor och samhällskritik är min humor och samhällskritik och jag satt där och småskrattade och njöt i min ensamhet.

Jag hade ingen aning om vad som skulle ske bara lite senare.

Jag lämnade jobbet, gick till bussen och kollade igenom sociala medier medan jag lyssnade på bautalistan på spotify. Jag funderade på om jag verkligen skulle lyssna på ett sommarprat till idag, men bestämde mig till sist för att göra det. Jag skulle ju ändå handla på vägen hem och någon form av ljud i öronen då var ju verkligen inte fel. Jag valde det av Jenny Strömstedt och fick världens chock bara någon minut in i programmet.

Hon pratade om ett mord som hennes farfar eventuellt utfört uppe i Ångermanland 1924. Den mördade satt i kommunfullmäktige och hade 11 barn.

Jag reagerade direkt. Jag tittade på telefonen som för att få se en bekräftelse på det jag trodde jag hört. Historien fortsatte och jag blev mer och mer övertygad.

Hon pratade om mordet på min farfars far! Något jag själv bara blivit medveten om för några månader sedan, strax innan farfar somnade in för sista gången.

När sommarpratet var slut och jag var hemma, ringde jag genast pappa för att höra om det kunde vara som jag trodde och han bekräftade det nästan direkt. Tydligen hade en av hans många kusiner ringt och berättat, men pappa hade inte kunnat lyssna på programmet så han hade inte tänkt mer på det förrän jag nu ringde för att ta upp detta igen.

Han skulle själv lyssna och återkomma till diskussionen sedan, för att ytterligare bekräfta. Men han var säker. Och nyfiken på andra sidan så att säga.

Just nu känner jag mig mest fascinerad över hur ett sommarprat kunde tala så direkt till mig, inte bara för att det var bra, utan för att hon berättade delar av min egen historia. Hon pratade om delar av ett för mig ganska stort mysterium och jag kände mig riktigt upprymd.

Det är intressant hur det blir ibland. När min kollega lämnade skutan strax efter lunch och jag satt där ensam hade jag aldrig kunnat tro att jag skulle sitta här framåt kvällskvisten med delar av ett mysterium klargjort för mig utan att jag varit beredd på det.

Jag bestämmer över mig

Förra måndagen bestämde jag ju mig. Jag skulle sluta snusa och använda tekniken avvänjning steg för steg. Jag började på en gång dra ner och fick väl ner snusintaget med ungefär en tredjedel direkt. Det har gått hyfsat bra även om jag slagits av en del fysiska bakslag under den gångna veckan. Jag har haft huvudvärk och varit lite lätt snurrig och flertalet gånger försökt övertala mig själv om undantag, men det har egentligen bara fått mig att bli ännu mer övertygad om mitt mål.

Inget ska ha den makten över mig mer än jag själv.

Så idag har jag dragit ner ytterligare och tänker att den långa sträckan jag har framför mig tills jag måste vara helt snusfri kommer inte behövas. Så bra känns det nu. Trots lätt minnesförlust medan min hjärna börjar få lära sig fungera på egen hand utan tillskott och trots att jag drabbats av en rejäl sommarförkylning (som jag också tillskriver att jag håller på att sluta snusa oavsett hur sant det är).

Det var i fredags som jag kände att jag hade ont i halsen innan jag begav mig hemåt till Malmö och till min älskade brorson. Vi hoppade för att vi älskar Malmö FF och lyssnade på djurljud innan jag och mamma (som också var där) bestämde oss för att gå hem eftersom hon hade cykel och det var ju ändå så fint väder. Jag räknade ut att promenaden var på ca 5 kilometer, så den indiska take away:n och glasen vin efteråt kunde vi inta med mycket gott samvete.

I lördags hade jag ännu mer ont i halsen och så började näsan rinna, men eftersom Holländskan snart ska lämna stan så fanns det inte i min värld att vi inte skulle ses. Förkylningen blev värre, men vi hade ändå trevligt och snusminskningen gick alldeles utmärkt.

Igår var det riktigt förkylt och jag kände att jag väl inte hade feber, men det var inte långt dit. Inte mycket att be för ändå, för till jobbet behövde jag ju gå – det finns ju fortfarande ingen som backar mig så det är bara att sitta och snörvla och hosta och slemma på plats.

Det är rätt kul att jobba nu mitt i sommaren trots allt, det är väldigt lugnt och väldigt få människor, vilket gör att alla tar sig tiden att dricka kaffe och snacka lite strunt mellan varven. Precis som det ska vara.

Heja mig, nu kör vi!

I fredags kväll över en god middag och trevliga samtal på Ingenjörens balkong tillsammans med henne, Tysken och Holländskan slog det mig plötsligt. Har de inte extremhårda regler i Australien när det kommer till allt möjligt, men specifikt tobak? Det såddes ett litet frö i min hjärna, att jag kanske skulle vara mer eller mindre tvungen att sluta snusa innan turen dit för antalet snusdosor med nuvarande beroende och dosering skulle troligtvis överstiga den lagliga dosen. Ja, om jag nu inte tänkt mig vara olaglig och försöka smuggla in det.

Idag satt jag så på jobbet med ett par minuter över och började googla för att hitta de regler som finns och insåg att jo, om jag inte ville betala hiskeliga summor och riskera uthällning var jag nog mer eller mindre tvungen att börja dra ner. Och jag vill ogärna göra det på plats (för min egen och mina medresenärers skull), utan det bästa måste väl vara att börja en avvänjning redan nu och helst vara nere på 0 när det så är dags att åka.

Jag ska ju ändå inte snusa resten av livet, så jag kan ju lika gärna ta tag i det där och sluta nu.

Sagt och gjort. Nedtrappningen fick sättas igång omedelbart, här fanns ingen tid att spilla. Efter varje utspottad snus måste jag numera således vänta en halvtimme innan jag får stoppa in en ny. Som ett första steg. Kan anses lite av någon som inte vet vad beroendet innebär, men det är en pärs som innebär oerhörda mängder viljestyrka. Och klarar jag det bör jag kunna öka den snusfria tiden allt eftersom tiden går.

Så medans avvänjningen nu sätter igång ber jag mina nära och kära om tålamod och uppmuntran. Jag vet att jag har en jobbig tid framför mig som bara kommer klaras av om jag lyckas behålla viljan och motivationen.

Heja mig, nu kör vi!

En ny början

Förra veckan blev intensiv, och framåt onsdagen började jag inse att jag var lite småstressad över att hinna med allt jag skulle inför firandet på lördagen. Jag förstod ju att jag var tvungen att inhandla allt och planera innan klockan slog lördag. Och jag som hade fullt upp med att umgås med moster.

Men det löste sig. Jag hann planera och handla allt och på lördagen assisterade mamsen för att få i ordning allt innan gästerna kom.

Där någonstans mitt i fick jag ett telefonsamtal om att jag skulle få blommor hemlevererade. Jag var halvt i chock och undrade vem som hade fått för sig att skicka blommor bara sådär. Det visade sig vara min nya arbetsgivare som ville önska mig välkommen dagarna innan starten. En oerhört enkel men mycket fin och uppskattad gest.

Det satte stämningen för resten av kvällen då jag och mina gäster drack skumpa, åt snacks, mat och sötsaker till småtimmarna. Det var en mycket trevlig kväll även om jag nästa gång ska ha lite mindre ätbara saker, för så mycket som det blev över var ju lite onödigt.

I söndags, efter att Mademoiselle och hennes man åkt vidare tog jag mig en välförtjänt slappedag och gjorde mest ingenting förutom att boka in en träff med min namne Malmöiten och hennes lilla tjej dagen efter.

Och så blev det måndag och min första dag som riktigt anställd. Småsaker var inte på plats, men jag roade mig med att säga ”hej kollega” till mina nygamla kollegor som väl kanske inte tyckte att det var en lika stor grej som jag ansåg att det var, men det spelade ingen roll.

Efter jobbet begav jag mig så hem till Malmöiten och gosade med lilltjejen och bara umgicks. Jag blev tillsagd att stanna på middag och sent omsiders blev det så burgare och sedan hemgång för min del för att hinna somna i tid och orka upp även dagen efter.

Igår hade jag en välförtjänt ta det lugnt kväll, med inslag av lite undanplock och städning i och med att Tysken ska flytta in nu efter kvällens styrelsemöte. Sedan blir det nämligen fullt upp resten av veckan så lite avslappning var behövligt.