Sommarspontanitet

Efter en vecka av förkylning och halvkass sömn – att vakna minst 1 gång varje natt för att hosta är inte helt skönt – såg jag fram emot en helg av sömn och vila. Jag hade ju inga direkta planer, bara halvplaner. Men planerna blev av och jag fick istället en skön men hyfsat aktiv helg som fick en extra guldkant i och med det fina vädret.

Ja, det fina vädret, ljuset och värmen gör ju att man orkar lite mer även efter jobbet. Och för en som inte får ha så mycket sommarsemester i år är det ju nästan ett måste, att man får ha lite sommartid ändå.

I torsdags till exempel, hängde jag med Ingenjören, Mademoiselle och hennes son efter jobbet. Det blev en god middag och en promenad innan vi sa hejdå och jag åkte hemåt.

I lördags hörde Tysken av sig och meddelade att familjen Tysken var i stan och hängde om jag ville möta upp. Jag fastnade framför youtube-klipp på några av mina favoritstandup-komiker men kom så småningom iväg till stan. Vi käkade glass och hängde på en lekplats innan vi begav oss och käkade middag. Vi tog en snabb visit i den lilla lägenheten som de lånat innan jag och Tysken begav oss ut mot puben för att se hennes lag spela boll. I spontanitetens fortsatta tecken, gick vi sedan vidare till en annan pub för en till öl efter matchen, och sedan en sista på ett tredje ställe eftersom min buss inte skulle gå på ytterligare 20 minuter.

Igår blev jag upphämtad av brorsan och hans tjej och lillkillen för färd mot fiendeland där vi skulle hälsa på farmor och hon skulle få träffa lilleman för första gången. När vi hälsat på färdigt drog vi in mot stan och hamnade på en uteservering där jag fick bjuda på lite käk innan vi begav oss hemåt igen.

Nu är det dags för en ny vecka och inatt fick jag, för första gången på ungefär en vecka, möjligheten att sova en hel natt utan att jag vaknade! Det är också dags för ytterligare en neddragning av snusandet. Det är inte lika exakt uttalat, men medvetenheten gör väl att jag lyckas få ner det ytterligare. Helgens diskussioner har gjort att jag ännu mer ser fram emot att ”kasta in dosan” lagom till augusti. Det känns som att jag hela tiden gör framsteg, och att jag därför känner att det är ett fullkomligt möjligt uppdrag. Vi får väl se.