Jag bestämmer över mig

Förra måndagen bestämde jag ju mig. Jag skulle sluta snusa och använda tekniken avvänjning steg för steg. Jag började på en gång dra ner och fick väl ner snusintaget med ungefär en tredjedel direkt. Det har gått hyfsat bra även om jag slagits av en del fysiska bakslag under den gångna veckan. Jag har haft huvudvärk och varit lite lätt snurrig och flertalet gånger försökt övertala mig själv om undantag, men det har egentligen bara fått mig att bli ännu mer övertygad om mitt mål.

Inget ska ha den makten över mig mer än jag själv.

Så idag har jag dragit ner ytterligare och tänker att den långa sträckan jag har framför mig tills jag måste vara helt snusfri kommer inte behövas. Så bra känns det nu. Trots lätt minnesförlust medan min hjärna börjar få lära sig fungera på egen hand utan tillskott och trots att jag drabbats av en rejäl sommarförkylning (som jag också tillskriver att jag håller på att sluta snusa oavsett hur sant det är).

Det var i fredags som jag kände att jag hade ont i halsen innan jag begav mig hemåt till Malmö och till min älskade brorson. Vi hoppade för att vi älskar Malmö FF och lyssnade på djurljud innan jag och mamma (som också var där) bestämde oss för att gå hem eftersom hon hade cykel och det var ju ändå så fint väder. Jag räknade ut att promenaden var på ca 5 kilometer, så den indiska take away:n och glasen vin efteråt kunde vi inta med mycket gott samvete.

I lördags hade jag ännu mer ont i halsen och så började näsan rinna, men eftersom Holländskan snart ska lämna stan så fanns det inte i min värld att vi inte skulle ses. Förkylningen blev värre, men vi hade ändå trevligt och snusminskningen gick alldeles utmärkt.

Igår var det riktigt förkylt och jag kände att jag väl inte hade feber, men det var inte långt dit. Inte mycket att be för ändå, för till jobbet behövde jag ju gå – det finns ju fortfarande ingen som backar mig så det är bara att sitta och snörvla och hosta och slemma på plats.

Det är rätt kul att jobba nu mitt i sommaren trots allt, det är väldigt lugnt och väldigt få människor, vilket gör att alla tar sig tiden att dricka kaffe och snacka lite strunt mellan varven. Precis som det ska vara.