Franska äventyr

Äventyret började redan dagen före. Allt skulle avslutas och fixas och jag blev därför oundvikligen sen till bussen. Jag såg den passera innan jag ens var utanför området. Väl på busshållplatsen ser jag den andra bussen komma. Den som kör en helt annan väg och hamnar någon helt annanstans. Men jag tänkte att just den här gången kanske det var helt okej, med tanke på vart jag skulle och alla vägarbeten i stan. Dessutom är det ju bra att snurra till det lite ibland, utsätta sig för nya saker och röra om i grytan.

Jag visste över huvud taget inte var jag var mer än i början, lite i mitten och framåt slutet. Större delen av resan tittade jag ut genom bussfönstret och såg saker som ingen Malmöbo borde behöva se. Övergivna villaområdesgator, stora folktomma affärskomplex, allt i komplett vintermörker. Det var nog obehagligare än det borde vara just på grund av det. Men det löste sig och jag kom fram dit jag skulle, hann fixa det jag hade kvar att göra och hade resfeber så till den grad att jag sov dåligt.

Dagen D, då det var dags att ge sig av, flöt allt på som det skulle fram tills säkerhetskontrollen. Där tyckte uppenbarligen den danska säkerhetsvakten att jag såg ut som någon med bombbälte och var därför så närgången att han kunde känna vilka underkläder jag hade på mig. Lite chockad, men dock vid det här laget väldigt vaken, satt jag snart på planet på väg mot min första flygdestination för dagen, mitt tredje land. Jag gladde mig åt det skandinaviska flygbolagets servicekänsla när de delade ut tidningar och funderade på mina medresenärers destinationer och relationer.

Väl i München kände jag mig lugn. Tyskland är Tyskland och här skulle jag åtminstone inte bli ofredad. Jag bestämde mig för att äta lunch och för att använda min tyska i beställandet av en öl. Så svårt var det ju egentligen inte att säga ”Und ein bier bitte”. Problemet var bara att jag, när det väl blev min tur, blev stressad och bara lyckades halvhojta ”Bier, Bier!” som en annan alkoholist. Kassörskan svarade på engelska.

Jag funderade över oskrivna regler på flygplatser och småskrattade för mig själv åt den stora grupp ferrari-italienare som var identiskt klädda och överallt över hela flygplatsen.

På andra planet för dagen gick det bättre med tyskan och snart var jag framme och slogs av tanken att somliga gick hem från jobbet just där och då medan andra minsann befann sig i Lyon.

Inom en kvart satt jag på tåget in mot stan och älskade Mademoiselle. Flera skratt och samtal senare befann vi oss, Mademoiselle, Fransosen och jag, på Stade de Gerland diskuterande olika supportergrupper, försvarsspel och Kim Källström. Det blev förlust, så vi tog oss ett par öl och fortsatte skratten och samtalen.

Dagen efter stod det shopping på schemat. Det blev dock rätt misslyckat, så vi begav oss hemåt innan det var dags för finmiddag och sedan några öl för att dagen sedan skulle avslutas med Mademoiselle som gick och la sig, medan Fransosen och jag diskuterade drömmar och allt annat som faller sig naturligt mitt i natten.

Fotbollsförlust och misslyckad shopping till trots var helgen alldeles, alldeles underbar. Vila blandat med lite action, fina samtal blandat med allsång, många skratt över god mat och dryck. Väl hemma igen var jag så fullkomligt utvilad och så energisk och redo för en ny vecka att man kunde trott att jag bara stannat hemma och vilat ut.

Effektivitet är mitt mellannamn

Jag tänkte skriva ihop en typ av reseberättelse för mitt franska äventyr, men måste hinna med och renskriva och greja så det kanske tar en liten stund. Till dess kan jag ju meddela att det var en alldeles utomordentligt rolig helg, där avslappning varvades med skratt och god mat och annat. Med andra ord, trevligt som vanligt att hälsa på Mademoiselle och hennes man. :-)

Igår vann Malmö sin träningsmatch mot irländarna med 2-0. Barca vann över Zlatan med 3-2 också, så på det stora hela var det en bra fotbollskväll för mig.

Imorse lyckades jag i sömnen trycka på snooze-knappen och somna om. När alarmet så ringde 9 minuter senare precis bredvid kudden blev jag rätt chockad, men samtidigt glad för att jag inte stängt av alarmet helt. Det var bara att speeda upp morgonrutinerna och visst hann jag iväg i tid ändå. Något piggare än vanligt.

Fast snabbhet och effektivitet funkar bäst om man inte måste göra det hela tiden. Det är inte ett naturligt tillstånd att befinna sig i, men nog fan går det om man kör på någon gång ibland sådär.

Det är för övrigt roligt att vara eftertraktad, men ibland vill man nog ändå gärna säga nej…

Det går bra nu, kompis

Det är som sagt fullt ös för närvarande. Pulsen är igång konstant och man hinner mest med det som redan är inplanerat och inte så mycket mer. Det är jättekul, samtidigt som det blir lite jobbigt att konstant behöva planera in slapptid om saker ska hinnas med. Förvisso sätts mitt planerande sinne på prov och det är ju bra.

Man ska alltid hitta något positivt i allt.

Igår var det en hel del som var positivt faktiskt. Lite stressad inför Lyon är man ju, men med tanke på att jag fick positiv feedback på mitt arbete från 3 olika håll så var det definitivt så att jag gick och la mig med ett leende på läpparna och gick till jobbet idag med en något rakare rygg och huvudet högt.

Det är alltid roligt att höra att det man gör är bra. Det är viktigt, rent av.

Innan idag funderade jag på om jag överreagerade på en kommentar, men tyckte ändå att jag skötte det bra och höll tillbaka. När jag pratade med en kollega som också varit involverad tyckte han också att det var en konstig kommentar att fälla. Inte min alltså, utan den andres.

Sedan började saker hända med en annan långdragen händelse på jobbet som irriterat ihjäl mig. Det hann inte lösa sig, men det känns bra att jag inte bara dragit igång något, utan fortsatt trycka på för att nå någon form av lösning.

Så småningom blev jag också cc:ad på ett mail till ett företag som verkligen fick en avlusning. (Som de förtjänade). Det är skönt att slippa ta den typen av diskussioner. Jag kan istället vara den trevliga, som fixar grejer och svarar på mail innan de hunnit trycka sänd.

Anywho, nu tar vi helg på en torsdag tycker jag. :-)

Fullt ös

Det är verkligen fullt ös nu på alla plan och jag planerar in egen tid och slapptid för att orka med. Klart att det är roligt att det hela tiden händer saker, men man måste ju hinna med att ladda om batterierna också.

Helgen var lugn och fin till en början, men blev sjukt stressig och fylld mot slutet. Fredagsmys, lördagsmys med Tysken och gästspelande Ingenjören, och sedan styrelsearbete i fastighetsbesiktningsform på söndagen, följt av skrivandet av protokollet från onsdagens möte och panikveckohandling. Till sist var jag helt slut och tackade mig själv för att jag ställde in den inplanerade och redan flera gånger ombokade träffen med en av mina nya kompisar.

Jag hade verkligen behövt minst en halv dag till, vilket kändes när alarmet plötsligt ringde igår morse.

Igår var det, utöver tisdagsklubben på en måndag, dags för fotbollsgala. Såg inte så mycket av den - lite här, lite där - men kunde inte missa när han den Ztore skulle vinna ännu en av de fina guldbollarna. Det har varit många diskussioner, men faktum är att det inte finns någon reell utmanare i dagsläget. Och tills det finns en ny svensk superstar kommer han fortsätta att få den och slå rekord som troligtvis aldrig kommer att slås igen. Ska bollen gå till Sveriges bästa fotbollsspelare så måste den ges till honom, annars skulle priset inte vara legitimt.

Folk får säga vad de vill, men faktum är att Zlatan är Zlatan. Och allt annat är struntprat. 

Att vara eller att inte vara, trött

Jag tjatar om sömn och trötthet, men faktum är att det känns ganska slentrian att bara säga ”det är bra, men jag är lite trött” som svar på frågan ”hur är det med dig idag då?”. Jag vet inte, men vi verkar vara lika förtjusta i att vara trötta som vi är i att prata om vädret.

Själv försöker jag att känna efter och faktiskt konstatera att jag inte är så trött när jag inte är det. Idag är jag inte jättetrött. Jag trodde att jag skulle vara det, med tanke på att jag var ”tvungen” att vara vaken så länge igår. Men det kanske är övertrötthet som slagit in?

Det kändes som att det var oerhört mycket på gång i veckan när den inleddes, men det har faktiskt gått bra. Jag är inte så fullkomligt slut som jag trodde att jag skulle vara. Men ser ändå fram emot lite fredagsmys i min ensamhet. Mjukiskläder på, lite käk och bara inta soffläge. Det är vad en bra fredag handlar om. Hihi.

Jetlag

Det är vanligt med jetlag efter en resa till en annan tidszon. En del använder det som begrepp för att förklara efter-semestern-trötthet oavsett var man varit. Jag anser att man utan problem kan använda det de första dygnen efter tidsomställningen från/till sommartid/vintertid och efter en helg som man levt ett annat liv i en annan tidsrytm.

Vi har ju gått över till vintertid nu och det kändes fantastiskt i söndags och igår morse. (Jag lever ändå alltid på helgenergin på måndagar…) Idag däremot. Fy *piiiip*. Vaknade imorse med ont i armen, ont i huvudet, kände mig sådär sned som man kan göra ibland och mest bara vill dra täcket över huvudet och strunta i världen.

”Today I don’t feel like doing anything” som han sjunger, min Bruno.

Faktum är att jag tycker att det är urbota dumt att vi ändrar tid nu. Det hade varit bättre att göra det innan det redan var mörkt på morgonkvisten. Nu tror ju min kropp att vi är på väg mot ljusare tider, när vi i själva verket är på väg mot den totala motsatsen.

Vi ska tydligen ändra samtidigt som resten av Europa.

Varför då undrar jag och drar paralleller till de som tycker att vår fotbollssäsong ska spelas samtidigt som resten av Europa. Vi befinner oss i norr, det är lång vintersäsong som är mörk, kall och jävlig. Varför ska vi då göra som de andra bara för att det ska vara lika?

Jag känner att liberalen inom mig mer och mer träder fram och undrar varför allting måste vara likadant för alla när vi alla är olika med olika behov, som bor på olika ställen i världen där årstiderna ter sig annorlunda.

Ja, det där kan ju dras på så många olika aspekter i all oändlighet, men jag efterfrågar som sagt bara lite mer gråzon och valfrihet, lite mer individualitet och helst av allt bara lite mer sömn!