Det har hänt mycket på 1 vecka

I tisdags förra veckan blev jag först känd från tv efter att ha varit på feministsnack i Lund med min namne Malmöiten och en kompis till henne. Gudrun, Nour och Kakan snackade kvinnokamp och kvinnorum och mycket av det som sades stämmer ju till fullo så det var peppande.

Någonstans där mitt i snacket om kvinnor och jämställdhet föddes min brorson. Och jag tappade fokus för ett ögonblick och fylldes av glädje över den lille krabaten. Han var ju äntligen här! Resten av kvällen och hela onsdagen var jag därför euforisk över alltihop och trakasserade storebror för att få veta när jag skulle få träffa lilleman.

Jag fick vänta en hel arbetsdag till, men på torsdag eftermiddag satt jag där i soffan och höll den lille för första gången. Det var så mysigt att jag helt glömde bort både tid och mage och klockan halvsent var jag hemma via burgerian och tog in alltihop. Jag tittade på bilderna och mindes de små fingrarna och tårna, den lilla kroppen och det håriga huvudet. Jag tänkte på den lille underbare killen som jag redan känner så starkt för.

I fredags kom mamma förbi på middag efter att ha varit och träffat den lille killen för första gången. Hon var ju dessvärre bortrest innan dess, men kom så fort hon kunde. Och så småningom däckade jag i säng halvtidigt efter ytterligare en vecka full av upplevelser.

Tröttheten (pollenallergin?) gjorde att jag bestämde mig för att göra så lite som möjligt på lördagen. Lagade lite god mat, slog mig ner framför tv:n. Och på söndagen sa jag inte bara att jag skulle ta tag i lite saker, jag gjorde faktiskt det också och fixade nästan allt som stod på att göra listan. 

I måndags var det dags för match igen, och oron över hur han som är dömd skulle emottas byttes i glädje över 2 mål och 3 poäng. Väl hemma försökte jag förbereda mig inför dagen efter.

Det var ju dags för intervju. Jag hade väl inte förberett mig ultimat, men det kändes ändå bra och det där förbenade personlighetstestet visade faktiskt hyfsat bra vem jag är. Och jag tycker att jag fick fram det viktigaste och jag hoppas att det här går vägen. Det vore så underbart.

På kvällen hade vi tisdagsklubb hemma hos mig, och trots att jag blev lite försenad med alltihop så blev det gott och Ingenjören brummade på så att hon nästan hann i tid till huvudrätten. Vi hade vårt "kvinnorum", och diskuterade allt mellan himmel och jord precis som vanligt.

Nu fortsätter det med fullt ös, ikväll är det middag och deklaration med mamsen, imorgon träff med nya kompisen, på lördag möhippa och på söndag träff med bebis och pappa som kommer till stan. Det är bara att ta ett djupt andetag och köra på helt enkelt. YOLO. (Ja, jag skrev verkligen det...)