Back in business

Tänk vad det går fort när man har roligt, tänkte jag med en suck nästan hela dagen igår. Sista semesterdagen igår och därmed första arbetsdagen idag… svårt att njuta, hur mycket jag än försökte.

Jag tog faktiskt tag i det sista som jag hade lovat mig själv att göra och tog det sedan ganska lugnt och kom i säng i tid – även om det inte spelade någon som helst roll, jag kunde givetvis inte somna ändå. Drygt 6 timmar fick jag nog till sist, som i mitt fall är lika med nästan ingenting. Men det blir ju lätt så, och förhoppningsvis är jag därför tröttare ikväll och somnar mer på direkten. Fast jag ska ju iväg på middagsdejt förståss… nåja, snart är det helg!

Väl på jobbet blev jag hjärtligt mottagen av projektkollegan som hade längtat så efter att få lämna över till mig då det fanns alldeles för mycket bekymmer för att han skulle orka mer. Nu går han på semester istället och jag är givetvis inte alls avundsjuk… Och framför allt inte alls orolig för detta när det verkligen inte finns någon att fråga om något mer än kollegorna i långtbortistan som sällan svarar på de frågor man ställer…

Förmiddagen spenderades i alla fall med att läsa ikapp mailboxen och ha ett första överlämningsmöte. Sedan var det bara att försöka sätta mig in i allt det där som jag varit så långt borta ifrån. Allt som jag sorterat bort, glömt och inte tänkt på alls faktiskt de senaste 3 veckorna.

Jag längtade inte så lite efter myggen i norrland, mättheten på österlen, de tidiga kvällarna i Gbg och den fruktansvärda inget att göra-känslan hemmavid…

Jag var ironisk alltså, om nu det inte framgick.

Men det är som vanligt bara att bita ihop och köra på och hoppas att allt löser sig (så brukar ju allt bli) och att jag kommer in i det igen och att det därmed fixar sig till slut.

Jag får nog köra lite Timbuk-terapi om jag själv ska tro på det där…

Men vi är i alla fall tillbaka och igång och det kanske är det viktigaste, eller?