Småsaker

Nä, man vänjer sig inte vid att vakna så tidigt som krävs för att hinna till jobbet i tid så snabbt. Det var helt enormt jättejobbigt imorse. Jag höll på riktigt inte på att komma ur sängen alls. Å då kom jag ändå i säng i hyfsad tid igår. Jag vidhåller att det egentligen inte spelar någon roll, att vakna vid 6 är varken normalt eller okej. I alla fall inte för mig – each to her own!

Några av mina absoluta favoritkollegor är tillbaka efter semestern så arbetsdagen känns lite roligare - även om 90-talist sommarjobbarna varit ett helt okej lunchsällskap ska det bli skoj att gå tillbaka till rutinen igen. Hur länge det nu än blir.

Igår kände jag för övrigt att jag låg bra till i projektet och hade hunnit med mycket mer än jag trodde, eller det vet jag inte förresten, har nog mest känts som att det varit övermycket hela tiden… Men i alla fall, det kändes bra! Och vad händer självklart då? Jo, kollegorna i Långtbortistan underkänner delar av arbetet och kräver förändringar som i princip innebär att jag måste börja om från början igen.

Jag fick spel. Jag ville resa mig och bara gå så frustrerande var det. Men en kort ordväxling med Brasilianskan lugnade mig tillräckligt för att kunna diskutera saken med den tillfälliga chefen som var till 100% på min sida och sa till mig att i princip ljuga för kollegorna för att slippa göra om alltihop…

Brasilianskan förresten, som efter jobbet igår gav mig en spontan lila present och erbjöd mig skjuts hem. :-)

Igår kväll väntade sedan en tränings(jippo)match mellan mitt älskade Blaugrana och Manchester United i Göteborg. Jag såg matchen på TV och blev faktiskt riktigt engagerad trots lågt tempo och 11(!) byten i Barca. 47 000 biljettlösare gav inte heller den inramning som lagen förtjänade, men jag tyckte ändå, jippot och allt det där till trots att det var en okej match att vila ögonen på. Man ser Barca-spelet som jag älskar (är fortfarande helt oförstående hur man inte kan gilla det! En 0-0 match med Barca som ena laget är fortfarande mycket mer kul att titta på än om 2 andra lag spelar…) även om det i denna matchen inte direkt ledde någon vart. Och Rooney missade straff och retur. Allt kändes som vanligt med andra ord, som det ska vara. Förutom de uteblivna målen då…

Roligast var nog att spelarna gick in till Star Wars-melodin, och att Pinto vid straffarna hälsade på straffskyttarna och sedan tog den ena i stolpen och den andra tog Pinto. Xavi och Piqué kunde därmed enkelt avgöra matchen och ta emot bucklan till We are the Champions…

Göteborgshumor?

Blev också glad igår när jag insåg att jag blivit inbjuden på kalas 2 helger på raken i september, och att folk hör av sig och vill ses. Det är små saker, men nu så här direkt efter semestern känns det ju hyfsat tungt i största allmänhet och då är det skoj när folk tänker på en och vill liva upp stämningen lite.

Fast mest glad är jag för att jag häromdagen tog mod till mig och sa till grannen att sänka basen. Strategin var att spela på medmänsklighet och det lyckades. Inte hört ett enda basdunk sedan dess (knock on wood!) och det är helt gudomligt skönt. Musiken i sig stör mig inte (hon gillar ganska bra musik), bara basen som inte går att stänga ute och efter en kort stund befinner sig i mitt huvud dunkandes. Inte helt skönt efter en lång arbetsdag då man redan är trött… Hoppas det håller i sig, min lägenhet ska ju vara min egen lilla oas av stillhet och energi. :-)