Dags att hitta nya utmaningar

Idag insåg jag att jag har en kollega här på våningen. Alltså inte bara en kollega som alla andra, utan en som är här på i princip samma villkor som jag. Som kommer från samma ställe, vi delar till och med chef. Hon har tydligen jobbat via dem i 6 år och sa att hon längtade bort och att hon hade haft diverse duster med cheferna på grund av detta.

Det handlar egentligen om det här med att känna sig utnyttjad och inte uppskattad. Det har jag i och för sig känt länge.

Och om att bli skickad på skitjobb som man är väldigt överkvalificerad för.

Och att inte kunna planera sitt liv som man vill eftersom man inte vet var man kommer jobba någonstans.

Jag har känt det ett bra tag nu och det är nog dags att ta tag i det på allvar. För jag vet ju trots allt inte var jag kommer befinna mig vid månadens slut och vill inte hamna i en limbotillvaro där jag antingen får göra skitsaker eller ingenting alls.

Jag anser mig ju ha arbetslivserfarenhet tillräcklig för en massa ställen och jobb. Jag har jobbat på små företag och stora. Operativt och i projektform. Är serviceminded och social. Och så vidare.

Jag är skyldig mig själv att tro på min förmåga och kompetens och leta upp något som känns motiverande och rätt.

Inte för att jag vet vad jag vill bli när jag blir stor än…

…mer än att jag inte vill vara i samma läge som jag är i nu.

Missförstå mig rätt, jag trivs ju på min nuvarande arbetsplats, men hade nog trivts ännu bättre om jag hade varit en som alla andra och inte ett ufo (som förvisso blir väldigt bra behandlad…), men ändock annorlunda.

Det är dags att ta sig i kragen och visa lite vilja (var jag nu ska få den energin ifrån…). Jag måste ta tillbaka makten över mitt liv. Och jag måste göra det nu.