Räddad i nöden

Jag vet inte hur alla andra är, men jag brukar inte vilja ha för mycket pengar på mitt visa-kort – stöld/skimningsrisk and all – och det funkar för det mesta bra, om det inte vore för att jag glömmer kolla saldot med jämna mellanrum. Jag menar, orka gå in och kolla saldot hela tiden! Det har ju dock lett till att man varit lite osäker och tyst tackat fotbollsgudarna varje gång köpet gått igenom.

En gång i snabbkassan i mataffären medgavs inte köpet. Som tur var hade jag både en rabattkupong och tillräckligt med cash för att kunna lösa ut mig. Igår hade jag inte riktigt samma flyt. Köpet medgavs inte och jag insåg att jag nog inte hade cash nog att lösa ut mig själv så jag gjorde vad jag alltid gör när jag behöver hjälp. Jag ringde mamsen och bad en stilla bön till fotbollsgudarna om att hon var hemma. Hon kom på stört, men det tar ju ändå en 10 minuter för henne att hinna dit så jag stod kvar vid min snabbkassa, försökte en gång till på mitt kort och låtsades sedan som ingenting. Tittade mig omkring, kollade mobilen… Folk undrade säkert varför jag stod där och bara stod, men shit the same. Jag vägrade skämmas. Och till sist kom hon ju och kunde lösa ut mig.

Som tack för hjälpen fick hon ägg och matyoghurt och följa med mig hem på ett glas vin. (Jag som skulle städat och fixat…nåja, en dag idag också…) Och så hade jag ju en anledning att kolla kontosaldot. Det känns i alla fall som att jag kanske kommer kolla saldot lite oftare nu. Känns som att det kan vara hyfsat bra liksom att vara säker på att man har pengar på kontot när man ska använda kortet. För annars får man visst inte handla…