Kung Zlatan och rasisterna

Vissa dagar är grått händelselösa. Allt är som vanligt och inget engagerar en mer än något annat. Gårdagen var inte en sådan dag.

Först blev det klart att en av rasistdemokraternas högre politiker klantat sig så till den grad, genom att först vara aggressiv, rasistisk och sexistisk och sedan genom att blåneka alltihop så länge det bara gick, att han fick respass ut från offentligheten. Twitter hade en så kallad field day med det hela naturligtvis.

Nu är det självklart så att det knappast är en överraskning att rasistpartiets representanter beter sig på det här viset. Det är snarare överraskande att det tagit sådan tid innan något sådant här blossat upp så mycket. Kan vi ta och hantera detta på ett bra sätt nu då så att det blir lite svårare för dem att anse sig vara som människor är mest? Kan vi sluta hjälpa dem mot målet att göra rasism rumsrent?

Sedan var det dags för fotbollsmatch och med den invigning av nya nationalarenan. Det var på något sätt poetiskt, med tanke på den tidigare diskussionen och hans generella överlägsenhet, att Zlatan fick göra första målet. Det var fantastiskt att han fick göra ett hattrick (eller Zlattrick som det genast döptes om till...). Och det var ett helt sjukt mål han avslutade matchen med.

Zlatan är kung. Och Zlatan är svensk. Men det är rätt tråkigt att han varje gång han gör något magiskt, vilket är ganska ofta, måste reduceras till invandrarkillen från Rosengård som gjort succé. Inte för att folk nödvändigtvis menar något illa med det, men kan han inte bara få vara Kung Zlatan, kapten i svenska landslaget?