Jag vill skriva

Igår kväll var det styrelsemöte för min del. Jag var beredd att skämmas eftersom jag hade dåligt samvete över att jag inte hunnit med allt jag kanske skulle ha gjort. Det är så mycket nu och när det inte är det känns det som att behovet av att ta det lugnt är så stort att jag måste göra just det, ta det lugnt. Men det var okej. Snarare fick jag komplimanger för mitt språkliga sinne och hur jag skriver saker. Jag framstod också som kompetent inom ett område jag egentligen inte alls behärskar. Så det var ju bra.

Och att skriva saker tycker jag ju egentligen bara är roligt så det ska jag väl kunna lösa. ;-)

Är fortfarande lite kluven till en eventuell fortsättning, min tvåårsperiod tar ju slut i februari. Inte för att jag inte tycker att det är roligt, men det finns gränser för mitt engagemang som i mångt och mycket handlar om tid. Framför allt på grund av nuvarande arbetssituation som tvingar mig att konstant leta nya jobb.

Jag har ju rätt livlig fantasi och tillåter mig många gånger dagdrömma om hur livet hade varit om jag gjort något helt annat. I den världen tillåter jag mig själv att vara allt möjligt och imorse på väg till jobbet reflekterade jag över att om jag trodde på mig själv lika mycket i verkligheten så hade det nog inte funnits någon eller något som hade kunnat stoppa mig. Problemet är väl just när det kommer till arbete att jag inte riktigt vet vad jag skulle vilja göra för att brinna för det. Jag vet att jag har potential att både göra ett bra jobb och engagera mig och jobba mycket, men för att jag inte ska titta på klockan och fundera på att det snart är dags att gå hem måste förutsättningarna vara bättre. Jag måste jobba med något jag tycker är roligt och intressant. Jag måste känna att jag bidrar på något sätt, och att jag är uppskattad.

Igår på mötet var jag beredd att gå in i försvarsposition och säga att jag hade så mycket just nu. Istället tog jag på mig extrauppgifter för att de handlar om saker som jag tycker är roligt – jag får lov att formulera och skapa. Igår på jobbet sa jag att jag inte var bohem (det senaste grabbarna börjat kalla mig efter miljöaktivist och feminist…) och inte heller estet längre, men det är nog inte helt sant. Jag kanske inte är teaterapa och strävar efter att ta till vara mina mer alternativa sidor, men skrivandet är fortfarande min passion, oavsett om det bara handlar om en fruktskylt eller rättande av en verksamhetsberättelse. Det kanske är där jag måste börja för att hitta rätt.