Att arbeta eller inte

Idag fyller min pappa 65 år och det är ju ganska stort. Pensionsålder liksom. Fast han har ju inte tänkt pensionera sig. Det är ju så olika det där med hur man känner inför pensionen. Vissa längtar i flera år, vissa vill inte alls. Min pappa känner ju sig inte så gammal. Han känner att han fortfarande kan bidra på arbetsfronten och då är det väl klart att han ska få möjligheten att göra det, men pensionsåldern ska självklart inte höjas för alla. Och jag kan generellt tycka att det måste finnas ett avslut om alla unga arbetssugna måste få en chans att komma in på arbetsmarknaden.

Själv vill jag väldigt gärna arbeta, och är inte bara intresserad av ett så kallat vuxendagis. Diskussionerna på nuvarande arbetsplatsen är många om just det här. Kanske framför allt eftersom några tjänster ska bort och de unga är generellt de utan fast anställning och som därmed med största sannolikhet kommer ryka. De unga är också de som generellt bryr sig mer om att göra ett bra jobb och som är hungriga och vill arbeta. Självklart gäller inte det alla, men det finns alldeles för många här som gör en uppgift och som sedan kollar FB eller AB, som ser sin arbetsplats lite mer som ett vuxendagis än just en arbetsplats.

Det är som jag brukar säga, las-lagarna har varit bra och självklart ska man som anställd ha rättigheter och inte kunna bli utsparkad hur som helst, men samtidigt har rådande lagar gjort det svårare för rotation på arbetsmarknaden och framför allt svårare för unga människor att hitta en fast anställning. Då kommer också personer sitta kvar på sin position oavsett om de trivs eller om det passar dem eller inte istället för att släppa in någon annan person som kanske kan göra ett bättre jobb. Det måste väl gå att skapa arbetsmarknadslagar som fungerar bättre och som skapar både möjlighet till rotation och till fast anställning?