Oj vilken vecka!

Inte nog med att detta är sista veckan på nuvarande arbetsplatsen och det är lite att göra eftersom det är lite att göra nu och det lilla som finns måste jag ju låta min elev göra för att lära sig, det är fullt upp på fritidsfronten, så fullt upp faktiskt att jag knappt ens hinner med att kolla min mail. Det känns fortfarande lite vemodigt att det är sista veckan, även om jag vet att jag mycket väl kan vara tillbaka om 1 vecka eller senare. Men det kommer liksom bli lite konstigt att inte kliva upp i ottan och åka dit på måndag. Å andra sidan får jag istället lite välförtjänt sovmorgon…

Men jag har som sagt i princip planerat hela denna veckans kvällar i tokdetalj på grund av att det är så mycket så jag hinner åtminstone inte fundera så mycket på jobbsituationen förutom när jag sitter och försöker sysselsätta mig på jobbet. (Utöver att jag tydligen drömmer mardrömmar om att jag får tack, men nej, tack-mail från alla jobb jag söker…) I tisdags skyndade jag hem för att träffa vicevärden och ha ett förmöte med honom inför styrelsemötet och hann sedan i princip bara hem om innan det var dags för tisdagsklubben hemma hos Holländskan. Igår skulle jag både äta och försöka få svar från käre storebror om alla presenter innan styrelsemötet började kl 18. Jag tänkte att jag efteråt skulle ha lite tid över att småfixa, men efter mötet hade vi ett litet småfirande som slut på året och då gick det liksom inte att bara gå. Idag har jag emporia-dejt med nya kompisen och hoppas, utöver en trevlig stund med henne, att jag hinner lösa några av mina presentbekymmer.

Imorgon kommer jag väl behöva sörja en liten stund, men annars tror jag att jag kommer stupa i säng. Det är ju inte direkt så att jag sovit tillräckligt denna veckan, om det i sig beror på mitt pressade schema eller bara ren stress låter jag vara osagt. Och sedan är det lördag med klipptid och sedan kalas och presentutdelning. Söndag ska jag hinna med både fastighetsbesiktning och en Mademoiselle-skypedejt.

Men sen lugnar det ju ner sig antar jag och man får väl börja fundera på hur upplägget blir med Tysken och Kalas nästa helg och kanske på vad folk ska få i julklapp. Och fortsätta leta potentiella nya jobb och skriva ansökningar. Det känns nästan normalt nu, men jag vill få napp snart. Varför kan inte bara alla de arbetsgivare som jag söker jobb hos fatta att de ska anställa mig?

På det stora hela känns det nog trots allt helt okej. Man får ta det som det kommer bara och hoppas att allt löser sig på bästa sätt.