Mörka dagar

Det börjar verkligen kännas att sommaren är förbi även om vi har några halvljumma dagar kvar. Det är kallare och framför allt mörkare. Det är mörkt på morgonen när klockan ringer och hela min kropp protesterar mot att gå upp och det är mörkt tidigare på kvällen vilket gör att man blir rätt anti att gå ut och hitta på saker. Det är egentligen det absolut värsta med vintern (jag vet att vi väl kallar nuvarande årstid höst, men jag tycker vi lika gärna kan kalla det vinter – lika illa!), att det är ljust så kort tid varje dag. Och värre kommer det ju bli innan det blir bättre…

Samtidigt går arbetet med Långtbortistan-projektet vidare och jag är förlängd en månad till, fast jag ska dela min tid mellan detta och gamla jobbet. Blir säkert bra det med. Ska enligt upplägget åtminstone vara heldagar på de olika ställena, vilket är en uppgradering gentemot hur det var från början.

Insåg häromdagen att min närmast besatthet vid promenerandet och den vegetariska maten nog handlar lite om att det är något jag kan kontrollera, när min arbetssituation är som den är, från månad till månad. Men det är också en möjlighet att chocka folk, som jag insåg när jag hälsade på brorsan och svägerskan i måndags efter jobbet. Till och med jag kan bli lite mer hälsosam, haha.

Och mina kära himmelsblå hjältar vann inte bara borta, utan på plast, efter att Ricardinho målade på straff!! Nu vinner vi hela skiten! Det är liksom bara att köra på.

Igår var det tisdagsklubben på en tisdag hemma hos mig. Skippade middag med Långtbortistangänget (de frågade mig i måndags, hört talas om lite framförhållning?) till förmån för att laga mat till kära Holländskan och Ingenjören. Det blev en improviserad paj med broccoli, valnötter och västerbottenost och en vitchokladmousse med passionsfrukt till efterrätt. Båda blev mycket bra, men båda gjorde mig mycket nervös eftersom jag aldrig gjort dem tidigare. Efterrätten blev dessutom så sjukt snygg att jag tror att jag måste göra om den bara därför (och då komma ihåg att ta en bild!). Som vanligt var det mycket trevligt att umgås sådär avslappnat som man bara kan göra med människor som står en nära.