Gilla olika

Igår på lunchen pratade jag med mina lunchkollegor om tisdagsklubben. En av dem sa att hon och hennes närmaste tjejkompisar träffades varannan vecka, med ett liknande koncept. Alla involverade hade pluggat tillsammans, och hon tyckte att det var jättebra eftersom de då hade samma intressen och samma bakgrund. Jag tänkte på vår tisdagsklubb, där vi har mig, europavetaren, ingenjören och kultur/kommunikationsvetaren. Tidigare var förvisso Tysken med också, med samma bakgrund som jag, och från allra första början Mademoiselle som läser till lärare. Jag tycker att det är positivt att vi inte har exakt samma bakgrund, och vi är ju så tajta ändå så det blir liksom aldrig jobbigt eller tråkigt på våra träffar.

När vi ses pratar vi ju om det senaste som hänt i våra liv; finns det något nytt kärleksintresse? Har någon varit med om någon konstig situation med någon annan kompis? Har det hänt något roligt/tråkigt på jobbet? Har något hänt i någons familj? O.s.v. Sedan brukar samtalen gå in på mer allmänna ämnen. Igår diskuterade vi t.ex. tintin-gate, rasism och hur ord och uttryck kan tolkas så väldigt olika av olika personer. Detta över en utomordentligt god middag.

Jag vet att jag generellt dras till människor som är mer humanistiskt/samhällsvetenskapligt lagda, men tycker ändå att det är positivt när man har lite olika bakgrund eftersom det trots allt bidrar till intressantare samtal och diskussioner. Man ser ju på saker på olika vis beroende på hur man växt upp. Och ens bakgrund eller intressesfär är ju verkligen inte allt som gör en person till en bra och trevlig person. Där spelar ju snarare social kompetens stor roll. Däremot har jag nyligen insett att jag har en förkärlek till kreativa människor. Vad kreativiteten får utlopp i har mindre betydelse. Det är ganska intressant.

Och ibland är det ju slumpen som avgör om man blir kompis med någon. Och känslan när man ses. Det behöver liksom inte vara så himla komplicerat.