Uddlöst

Det var match igår igen. Maratontabellsavgörande och, efter att de andra guldkandidaterna fått oavgjort, en möjlighet för Malmö att få en riktigt fin position i tabellen. Men vad hände denna regntunga och hyfsat kalla kväll, då TV igen fått påverka starttiden så att matchen började 20.05? (Det är fan snart dags att på riktigt protestera, TV borde inte få påverka på det viset. Supportrarna, framför allt klacken, är ju en del av produkten som TV säljer.) Jo, vi förlorade med 2-1 mot jumbolaget Gbg. Domaren gjorde en lite tvivelaktig insats, Gbg:arna föll ganska lätt, men framför allt är vi fortfarande på tok för uddlösa framåt.

Saknade ett tredje offensivt byte – ville ha det redan innan deras ledningsmål – men kanske kom det inte för att vår huvudcoach saknades? Missförstå mig rätt, jag älskar Kapten Daniel, och är positiv till att han kör coachning för försvaret, men det hade behövts göras något framåt i det där läget. Vi hade behövt Renergy.

Malmö sålde nog guldet när vi sålde Renergy. Så är det bara. Hur förtjust jag än är i Tiki Taki så hade han behövts igår. Han hade behövt i så många av de senaste matcherna…

Men shit the same, det är ändå roligt att vara med där uppe. Motivationen att gå på regniga och kalla höstmatcher är lite större. Faktum är att det igår inte alls var så kallt som jag hade förväntat mig. Men det blev rätt sent, vilket ledde till att jag imorse varken visste ut eller in när alarmet satte igång.

TGIF!

Gilla olika

Igår på lunchen pratade jag med mina lunchkollegor om tisdagsklubben. En av dem sa att hon och hennes närmaste tjejkompisar träffades varannan vecka, med ett liknande koncept. Alla involverade hade pluggat tillsammans, och hon tyckte att det var jättebra eftersom de då hade samma intressen och samma bakgrund. Jag tänkte på vår tisdagsklubb, där vi har mig, europavetaren, ingenjören och kultur/kommunikationsvetaren. Tidigare var förvisso Tysken med också, med samma bakgrund som jag, och från allra första början Mademoiselle som läser till lärare. Jag tycker att det är positivt att vi inte har exakt samma bakgrund, och vi är ju så tajta ändå så det blir liksom aldrig jobbigt eller tråkigt på våra träffar.

När vi ses pratar vi ju om det senaste som hänt i våra liv; finns det något nytt kärleksintresse? Har någon varit med om någon konstig situation med någon annan kompis? Har det hänt något roligt/tråkigt på jobbet? Har något hänt i någons familj? O.s.v. Sedan brukar samtalen gå in på mer allmänna ämnen. Igår diskuterade vi t.ex. tintin-gate, rasism och hur ord och uttryck kan tolkas så väldigt olika av olika personer. Detta över en utomordentligt god middag.

Jag vet att jag generellt dras till människor som är mer humanistiskt/samhällsvetenskapligt lagda, men tycker ändå att det är positivt när man har lite olika bakgrund eftersom det trots allt bidrar till intressantare samtal och diskussioner. Man ser ju på saker på olika vis beroende på hur man växt upp. Och ens bakgrund eller intressesfär är ju verkligen inte allt som gör en person till en bra och trevlig person. Där spelar ju snarare social kompetens stor roll. Däremot har jag nyligen insett att jag har en förkärlek till kreativa människor. Vad kreativiteten får utlopp i har mindre betydelse. Det är ganska intressant.

Och ibland är det ju slumpen som avgör om man blir kompis med någon. Och känslan när man ses. Det behöver liksom inte vara så himla komplicerat.

Ljuset i höstmörkret

Hösten tågar in med allt mer bestämda steg. Livet tuffar på, jobbet likaså. Privat har jag verkligen börjat känna skillnad efter mina små mer hälsosamma steg mot ett friskare liv. Promenaderna med Malmöiten prioriteras och går snabbare och snabbare samtidigt som jag känner att jag tar ut mer och mer av mig själv. Det är ju positivt, även om det också får mig att mer och mer tänka att nya skor nog är en hyfsat bra investering. När jag nu ska hinna med det…

Den vegetariska maten har också blivit ett bestående inslag som är väldigt mycket lättare att leva efter än det var inledningsvis. Jag hittar nya vägar och nya favoriter och känner verkligen att i samma takt som midjemåttet minskar får jag också mer energi att göra saker. Och det var ju det jag strävade efter.

Det är verkligen bra nu också med den extra energin med tanke på höstmörkret och höstrusket. Även om den spännande fotbollshösten givetvis gör sitt också! Häromdagen skånederby och imorgon maratontabellsderby. Samtidigt leder Blaugrana la liga, medan marängerna ligger på en 7:e plats…

Det är ju onekligen en spännande fotbollshöst framför allt eftersom mitt Malmö är med och slåss om guldet. Inte för att jag tror att lagets oförmåga att göra mål kommer leda hela vägen, men det är ju kul ändå att veta att det kanske gör det. De andra guldkandidaterna har ju också saker som talar emot dem. Det enda laget som verkligen verkar stabila är ju Häcken och de kan väl inte vinna alltihop eller?

Gästspel en trappa upp

Idag skulle jag så gästspela på mitt gamla gig en trappa upp. Jag skulle hitta tillbaka till allt det som är så bekant, täcka upp för en som var ledig och känna på det hela inför nästa månads split då jag tre dagar i veckan ska dyka upp här uppe och försöka släppa projektet med Långtbortistan som jag varit involverad i sedan maj. Det var med blandade känslor som jag gick upp för trappan imorse. Blandade för att jag vet hur mycket jag behöver pyssla med i projektet, medveten om att det nog inte blir så mycket gjort utan mig där. Att det skulle kännas okej, rent utav roligt, att vara däruppe igen visste jag ju.

Men först skulle jag ju ta mig till jobbet, vilket visade sig vara mer krångligt än vanligt just idag. Jag klev på min buss på busstationen, fick åka till sista stoppet i Malmö, där blev vi avsläppta för att byta buss. Varför var väldigt oklart. När den nya bussen kom (efter nästan 10 minuter) fick vi efter att vi kommit på motorvägen veta att den bussen var sönder och därför bara kunde köras i 65km/h. Grattis Skånetrafiken! Grattis till att ni försenade mig (och de andra resenärerna) till jobbet idag! Hur tänkte ni riktigt när ni bytte ut en till synes alldeles utmärkt fungerande buss mot en som inte kunde köra i normal fart på motorvägen?

Fram kom jag i alla fall till sist, och blev hjärtligt välkomnad tillbaka en trappa upp. Och kom in i arbetet ganska snabbt. Skönt att göra något annat en dag och slippa komplicerade bestämmelser.

Och annars är det ju måndag igen, efter en hyfsat avslappnad helg. Var hemma rätt mycket och tog det lugnt. Men Ingenjören drog med mig ut på middag på italiensk restaurang och efterföljande drinkar. Var väl inte helt fel att jag kom ut en sväng. Ikväll däremot stannar jag hemma och ser det jag kan av Skånederbyt. Framåt Malmö!

Ta det lugnt

Det är visst inte meningen att jag ska få ta det lugnt i samband med min motionspromenad. Normalt sett rusar jag ju hem och lagar mat snabbt, trycker i mig maten, byter om och halvrusar mot parken och Malmöiten. Igår hade jag planerat det så att jag skulle äta rester och därmed kunna slappna av lite mer innan promenaden. Men så blev det inte. Malmöiten ringde på vägen hem och sa att hon skulle hjälpa sin syster som var i akut behov av en barnvakt. Med andra ord behövde vi träffas på en gång eller ta det en annan dag. Jag var så inställd på promenaden, så jag tyckte att vi skulle ta den oavsett, men ville hem och byta kläder eftersom jag inte var bra klädd för en snabb promenad. Var lite väl optimistisk med tiden (och bussen är ju naturligtvis inte i tid när man verkligen behöver det…) så jag fick slå nytt rekord i tiden det tar att ta sig till parken.

Men det är klart, efteråt kan jag ju med gott samvete ta det väldigt lugnt.

Det är liksom – och detta trodde jag nog inte att jag skulle höra mig själv säga – ganska skönt att ha rört på sig lite. Det är skönt att ha blivit lite varm, vara lite utmattad (jag är ju sanslöst dålig form). Och att då bara få halvligga i soffan och ta det lugnt är oerhört skönt.

Efter att ha varit på kalas 3 helger på raken är det också väldigt skönt att inte ha något inbokat den kommande helgen. Men det betyder ju inte att jag inte har stora planer. Stora planer på att bara ta det lugnt det vill säga. :-)

Mörka dagar

Det börjar verkligen kännas att sommaren är förbi även om vi har några halvljumma dagar kvar. Det är kallare och framför allt mörkare. Det är mörkt på morgonen när klockan ringer och hela min kropp protesterar mot att gå upp och det är mörkt tidigare på kvällen vilket gör att man blir rätt anti att gå ut och hitta på saker. Det är egentligen det absolut värsta med vintern (jag vet att vi väl kallar nuvarande årstid höst, men jag tycker vi lika gärna kan kalla det vinter – lika illa!), att det är ljust så kort tid varje dag. Och värre kommer det ju bli innan det blir bättre…

Samtidigt går arbetet med Långtbortistan-projektet vidare och jag är förlängd en månad till, fast jag ska dela min tid mellan detta och gamla jobbet. Blir säkert bra det med. Ska enligt upplägget åtminstone vara heldagar på de olika ställena, vilket är en uppgradering gentemot hur det var från början.

Insåg häromdagen att min närmast besatthet vid promenerandet och den vegetariska maten nog handlar lite om att det är något jag kan kontrollera, när min arbetssituation är som den är, från månad till månad. Men det är också en möjlighet att chocka folk, som jag insåg när jag hälsade på brorsan och svägerskan i måndags efter jobbet. Till och med jag kan bli lite mer hälsosam, haha.

Och mina kära himmelsblå hjältar vann inte bara borta, utan på plast, efter att Ricardinho målade på straff!! Nu vinner vi hela skiten! Det är liksom bara att köra på.

Igår var det tisdagsklubben på en tisdag hemma hos mig. Skippade middag med Långtbortistangänget (de frågade mig i måndags, hört talas om lite framförhållning?) till förmån för att laga mat till kära Holländskan och Ingenjören. Det blev en improviserad paj med broccoli, valnötter och västerbottenost och en vitchokladmousse med passionsfrukt till efterrätt. Båda blev mycket bra, men båda gjorde mig mycket nervös eftersom jag aldrig gjort dem tidigare. Efterrätten blev dessutom så sjukt snygg att jag tror att jag måste göra om den bara därför (och då komma ihåg att ta en bild!). Som vanligt var det mycket trevligt att umgås sådär avslappnat som man bara kan göra med människor som står en nära.

Helgaktiviteter

I fredags rusade jag hem via affären för att hinna snabbstäda innan jag fick besök. Det här med snabbstädning börjar jag bli riktigt bra på, även om jag någonstans inser att det inte är hållbart att bara snabbstäda och tänka ”jag tar det där sen” i längden. Nån gång måste det ju bli ”sen”. Synd bara att städning är så himla tråkigt…

Jag fick inte ens upp engagemanget när jag skulle kolla igenom min ena klädlåda igår, och då handlade det ändå om sortering. Och kläder.

I alla fall, så småningom dök hon upp, nya kompisen, och vi drack skumpa och åt majshattar innan vi med gemensamma tag lagade en helt utomordentligt god laxrätt och blev så mätta att det inte ens gick att tänka på efterrätten som trots allt innehöll mascarpone – min nya favoritingrediens som jag längtat så efter. Vi pratade om allt möjligt personligt och opersonligt, politiskt och opolitiskt (även om allt egentligen är politiskt…), högt och lågt, och så småningom var vi så pass omätta att vi kunde äta efterrätten och bli lika mätta igen. Men trevligt var det i alla fall. Och att man är mätt och belåten är väl egentligen ett ganska bra betyg.

I lördags var det sedan dags för Holländskans mammas 50-års fest. En mycket trevlig tillställning (med flera bekanta ansikten!) som både jag och mamma stannade länge på innan vi haltade hem mitt i natten (vi hade ju gångavstånd!). Jag lyckades ju nämligen stuka min fot när vi skulle dansa gangnam style några stycken och fick därför snällt vila foten istället för att skutta runt på dansgolvet till diverse gamla hits som spelades av medelålders dj med hästsvans. Men det var trevligt ändå. Välorganiserat, god mat och dryck, och trevliga människor.

Igår intog jag soffläge för att vila upp mig helt inför kommande veckan. Delvis ville jag ju vila min fot och delvis ville jag bara sega lite.

Jag brukar ju tycka att det är skönt att ha åtminstone en ledig kväll på helgen (alltså fredag eller lördag), men det var utmärkt sköna kvällsaktiviteter denna helgen och därmed kan det ju faktiskt gå hyfsat bra att ha planer också. Beror väl på vad och med vem! ;-) 

Att leva i konstant limbo

Min tillvaro, trots förlängningen, är fortfarande limbo. Jag vet inte om jag kommer vara kvar här efter denna månaden och kan således planera ytterst lite. Med tanke på alla efter jobbet-grejer jag haft för mig, har jag inte heller lyckats hålla mig till löftet att söka andra jobb. Jag har letat, det har jag, men jag har inte skickat en enda ansökan. Att jag haft mycket för mig är naturligtvis ingen ursäkt, men det är i alla fall en förklaring.

Vissa dagar tänker jag dock att det kanske ändå finns hopp om att få vara kvar här ytterligare ett tag. Som när chefen sa att han förlängde mitt passerkort längre än bara denna månaden för att slippa hålla på med korta förlängningar hela tiden. Eller häromdagen då kollegan från Långtbortistan sa att det kommer behöva skapas närmare 200 certifikat närmaste tiden. Känns ju inte som att min kollega här, som har andra arbetsuppgifter också, kommer kunna hinna skapa alla dem…

Men andra gånger känns det redan kört.

Folk frågar mig hur jag orkar, säger att det är omänskligt att behöva leva så här, en månad i taget, inte veta in i det sista. Och vad ska jag säga? Det hjälper inte att vara uppgiven. Det hjälper inte att må dåligt över det. Hur jobbigt det än må vara att behandlas som jag vet inte vad, mår jag knappast bättre av att fokusera på det. Livet fortsätter ju ändå, och det enda jag kan hoppas på är att det löser sig.

Men de senaste veckornas lugn har åtminstone gett mig ro att fundera över vad jag vill rent jobbmässigt. Var jag vill jobba, med vad. Inte för att jag är helt färdig i tankarna, men jag har i alla fall kommit en bit på vägen och kan därmed lättare urskilja de jobben som faktiskt är intressanta.

Huvudspåret är i alla fall att komma bort från konsultandet.

Men samtidigt vill jag ha vettiga arbetsuppgifter, hamna på något ställe där jag kan tänkas trivas. Jag hoppas att det inte är lättare sagt än gjort.

Appropå något helt annat trodde jag häromdagen att jag hittat en hobbyvegetarisk frände men hennes vegetarianism låg på en ”om jag äter vegetariskt 1 gång i veckan är jag nöjd”-nivå. En annan är ju hardcore – varje vardag som jag lagar mat hemma ska jag laga vegetariskt. Det kan ju komma undantag naturligtvis, om jag skulle vara helt sjukt sugen på något specifikt, eller har idétorka, men hittills har det faktiskt gått vägen och min kropp har börjat anpassa sig. Och fantasin är ju faktiskt oändlig.

Regnpromenad och tråkfotboll

Igår snabbpromenerade jag mot bussen i ösregn, i kläder som inte var menade för ösregn. Jag blev rätt blöt, minst sagt. Någonstans längs vägen mot Malmö slutade regnet och jag och Malmöiten bestämde oss för att hoppas på fortsatt uppehåll så jag drog hem, lagade en snabb couscous-historia, åt den, bytte om till ”sportkläder” och begav mig sedan mot promenaden. Det smådroppade längs vägen, och efter att jag sett fotbollslandslagets buss köra förbi med mörka rutor började det regna lite mer intensivt. Men då var jag ju redan ute.

Så vi tog våra 2 varv runt parken, avhandlade det som varit och det som komma skulle och sedan innan vi visste ordet av bokade vi in nästa veckas promenad och sa hejdå.

Väl hemma var jag så varm i kläderna att det blev en svalkningsdusch – man börjar bli en riktig idrottare! Haha ;-) Sedan åt jag lite melon och vilade ögonen på Sveriges kvalmatch mot Kazakstan som spelades på den normalt sett himmelsblå stadion. Över 20 000 pers hade tagit sig dit den gråregntunga kvällen, men jag var inte en av dem. Helt ärligt var jag rätt nöjd med att vila kroppen i soffan, äta min melon och bara ta det lugnt.

Jag var rätt inställd på att matchen knappast skulle bli varken het eller målrik, så varför skulle jag då prioritera att sitta och halvfrysa i septemberkvällen?

Istället prioriterade jag TV4s sändning av matchen och konstaterade (som många gjort före mig) att deras version av mellansnack är 2 minuters diskussion för att sedan förklara att det blir reklam och att de fortsätter i sin betalkanal. Reklamen snittade väl på närmare 10 minuter per gång. De var till och med sena att låta Kazakerna sjunga sin nationalsång.

Matchen inleddes hyfsat, Hamrén körde på ungt (vilket jag tycker är klokt inför framtiden), och RElm fick göra ett pang-mål på volley på typ första målchansen i första halvlek. Behra var tillbaka. Seb fick spela på mittkanten och Toiboi fick åtminstone vara med. Man kan väl försiktigt säga att laget knappast spelade på topp. Men å andra sidan kan man väl också säga att de inte gjort det på ett tag och att det egentligen saknas spelare som spelar i topplag. Jag vidhåller att det är ett skämt att ha spelare som normalt sett spelar i allsvenskan, men tycker samtidigt att det är synd att vi har så få spelare i toppligorna i Europa.

Är de gyllene landslagsåren förbi?

I paus, tog TV4 tillfället i akt att prata i 2 minuter och sedan ha reklam i närmare 10 minuter för att sedan prata i 2 minuter till. Helt ärigt, om detta är upplägget TV4 har tänkt sig kan de ju strunta i snacket helt och bara visa matchen. Till och med de kommersiella kanalerna har mer substans i sina för-, mellan- och slutsnack…

I slutminuterna lyckades Zlatan visa sin briljans genom att hålla boll och sedan slå en helt sjuk passning till Marcus Berg som sprungit i position framför målet. Och är det något jag hävdat länge så är det ju just att Marcus Berg målar när han kommer in som avbytare.

Med andra ord slutade matchen 2-0 och visst var det inte topprestation från spelarna, men det var i alla fall 3 poäng. Kan tycka att det var lite fånigt av publiken att bua och vissla – de måste väl ändå ha varit medvetna om vilka lag som skulle mötas? Klart att det krävs betydligt bättre spel om det ska gå vägen och Sverige gå till VM i brasilianskans hemland, men frågan är väl om det inte är orealistiska förväntningar?

Tisdagstankar

Det är tisdag idag. Traditionellt sett en ganska tung och halvtråkig dag med tanke på att jetlaggen efter helgen lagt sig och man vet att man fortfarande har mer än hälften av veckan kvar. Men på senare tid har faktiskt tisdagar inneburit lite roligare sinneslag. Idag till exempel möttes jag imorse av meddelande att extrajobbaren från fiendeland skulle finnas på plats idag för lunchdejt. Och ikväll är det ju dags för den numera traditionsenliga promenaden med Malmöiten (en gång är ingen gång, två gånger är tradition…), åtminstone förutsatt att det inte blir inställt på grund av det mindre roliga vädret… :-s Var tog gårdagens sommarvärme vägen!?

Efter en fullständigt fullbokad vecka är jag ju annars hyfsat ledig denna veckan. Mycket skönt på många sätt och vis. Och eftersom jag blev så exalterad i förra veckan över detta och bestämde mig för att på nytt bli matlagningstokig har jag inte reflekterat över det mer än att det är kul att få möjlighet att vara kreativ i köket. Och det vegetariska spåret fortsätter (såklart), igår blev det veggo-thai, och ikväll väntar någon form av couscous-historia.

I fredags drog jag hem till mamsen efter jobbet för att inte äta vegetariskt. Eller, det var såklart inte därför jag drog dit, mammas kusin med fru skulle ju komma på besök så jag såg det mest som en möjlighet att ha en lugn fredagskväll med dem. Fast det blev inte så lugnt egentligen, beroende på vad man jämför det med, först skrattade jag tills jag hade ont i magen och sedan hade vi quizturnering – jag och mammas kusin mot mamma och kusinens fru. Mitt lag vann alla matcherna överlägset, såklart! :-)

I lördags träffade jag en nyligen före detta kollega för en fika i stan innan jag följde med Holländskan på vår andra fest ihop för september, denna gång hos hennes vän Helsingborgaren. Han har ju både fyllt jämt och flyttat och jag är ju inte den som är den. Det serverades mat och pratades. Men roligast var nog att Tysken var där. Eller, nej, det var hon ju inte, men en tjej som påminde så enormt mycket om henne var där. Inte konstigt därför att jag på en gång trivdes i hennes sällskap. :-)

Det blev inte en jättesen kväll (vilket jag helt ärligt inte hade orkat med), och söndagen spenderades mest i soffläge även om jag lyckades rensa min inbox där antalet mail som krävde någon form av hantering gått upp i tvåsiffrigt.

Igår var det sedan en hel dag med Långtbortistan-fokus. Kollegan därifrån höll föreläsning hela förmiddagen och sedan under eftermiddagen tog hon och jag tag i min del av dramat och kom en bit på vägen. Det har fortsatt idag och jag tycker nog ändå att det är en fantastisk möjlighet att komma vidare och framför allt få svar på alla frågor på direkten.

Min projektkollega här är dock inte lika förtjust som jag eftersom han tyckte hon var otrevlig. Själv har jag så svårt att tycka illa om folk sådär på direkten (om de inte är direkt otrevliga förståss) och är nog snarare nyfiken och vill gärna vara trevlig framför allt i det här fallet när hon är ensam här på en ny arbetsplats och egentligen bara känner oss här. Klart att hon är vuxen och klarar sig själv, men man kan ju visa lite välvilja och intresse ändå, och om inte annat ta tillfället i akt att lära sig om en ny kultur och person.

Apropå något helt annat är jag glad idag för att de två journalisterna som fängslats och dömts i Etiopien släppts ut och fått åka hem till Sverige. De skulle aldrig ha fängslats från början, men tur för dem att det lösts sig och att de fått åka hem. Synd att det är så många fler som fängslas på fel grunder i så många länder och som inte blivit utsläppta bara…

Nya kakor och underbar support

Igår hanns det med en snabb burgare innan det var dags för närmare 3,5 timmars styrelsemangling. Burgaren var faktiskt helt okej även om den köptes hos en av de där amerikanska hamburgerkedjorna (hade studerat urvalet noga och gick inte på standardburgaren eftersom jag aldrig riktigt tyckt att den varit så god), och mötet var bra också, om än långt. Men vi kunde ta en del beslut utan problem och käkade ett par muffins.

Trots att det är förra veckan som var stora fikaveckan har jag på någon vänster lyckats äta fika varje dag hittills, och ikväll blir det ju om inget annat tisdagsklubbsefterrätt.

Vi har med andra ord kommit halvvägs och visst känns det i kroppen. Det börjar bli mörkt och kallt, så den där extra sommarenergin har tagit semester eller gått i ide. Men det finns liksom inte utrymme att vila utan det är mest bara att andas ut och fortsätta hålla igång… Idag på förmiddagen fick jag dessutom vara stand-in i sos igen. Shit vad man kommer ur tempot och tänket när man inte är i det dagligen…

Och mitt älskade Spotify! Jag skrev ju till supporten härom kvällen och på förmiddagen dagen efter hade jag fått ett personligt svar som inte bara gav mig konkreta råd på hur jag skulle kunna lösa situationen utan också bad mig återkomma oavsett och berätta hur det gått. Det krävdes en ominstallering av programvaran, men sedan har det fungerat precis så bra som det ska (knock-on-wood). Så jag skrev tillbaka och tackade för hjälpen, passade på att ge dem lite extra cred för att de är så grymma på just kundsupport (hylla de som hyllas bör), och fick direkt svar igen där samma person önskade mig lycka till och bad mig återkomma på stört om problematiken skulle återkomma. De skickade en låt också. Lite gulligt.

Det krävs så himla lite för att man ska känna sig precis så speciell som man bör vara när man är kund hos ett företag, och Spotify har fattat det, till skillnad från så enormt många andra som för det första tar för givet att man är dum i huvudet och för det andra helst vill bli av med en.

Det är alltså fredag imorgon. Skoj överraskning när man vaknar på morgonen och tror att det är onsdag…

Tokuppbokad

Denna veckan har på någon konstig vänster blivit tokuppbokad. Och på jobbet växer återigen frustrationen över kollegorna i Långtbortistan och deras konstanta förändringar. Det känns lite som att de redan från början satt svårighetsgrad hög och när vi då motsvarar förväntningarna höjer de ribban ytterligare genom att påpeka nya saker vi måste ta hänsyn till. Själva certifikaten har väl vid det här laget ändrat utseende ungefär 10-15 gånger bara sedan maj…

Men nu ska ju en av kollegorna i Långtbortistan komma hit, så vi får skärpa till oss så att frustrationen inte går ut över henne…

Efter jobbet är jag som sagt uppbokad varje dag nu. Kul naturligtvis, men jag börjar redan titta mot nästa vecka och önska mig några hemmakvällar. I måndags bjöd jag in mig själv på middag hos mamsen och igår var det dags för promenad med Malmöiten igen. Men först slängde jag ihop en ”det jag har hemma”-pasta som blev helt sanslöst god och som jag förvisso fick slänga i mig för att hinna till promenaden, men ändå! Promenerandet gick bra också. 2 varv runt parken på en halvtimme och sedan en dryg kvart dit och en dryg kvart hem. Jag tror faktiskt jag tog ut mig mer än förra gången, för jag var helt slut när jag kom hem. Men mycket trevligt som vanligt.

Idag är det styrelsemöte, imorgon tisdagsklubb, fredag middag med utvalda i släkten som är i Malmö och lördag kalas… Men söndag! Då ska jag vila…

Igår började mitt spotify bugga sig genom att plötsligt sluta spela ungefär efter en halv minut i en låt. Jag blev knäpp och testade allt jag kunde komma på – min musik är ju trots allt oerhört viktig för mig, framför allt på morgonen för att vakna upp på ett trevligt sätt. Det slutade med att jag fick skriva till kundtjänsten som varit mycket trevlig tidigare så jag hoppas att de kan komma fram till vad problemet är å det snaraste och återkomma så att jag kan få allt som vanligt igen.

Är det inte hörlurarna så är det uppenbarligen spelaren… Jag blir så trött… Men nu är ju halva veckan gjord i alla fall, så snart är det helg! :-)

Ny månad

Å så har en ny vecka börjat och även en ny månad och med den min senaste förlängning. Jag skulle gärna säga att jag satt igång med jobbsökandet också, men det var en sådan helg som inte lämnade mycket utrymme till sånt.

I fredags stannade jag kvar i Lund efter jobbet, mötte upp med nya kompisen och hängde ett tag i solen innan vi träffade gymnasiekompisen med bäbis och en annan gammal kompis för middag på köttrestaurang utomhus. Bara det var egentligen helt underbart, att det gick att sitta ute så sent som sista dagen i augusti. Vi hade mycket trevligt och restaurangvalet till trots fortsatte jag på min linje och valde det vegetariska alternativet. Förra veckan blev det faktiskt vegetarisk middag tis-fre och lunch på lördagen… Både gott och enkelt.

Jag fick också gymnasiekompisens bäbis att somna och anser mig därför vara the baby whisperer. Haha, snacka om kontrast till hur det var för några år sedan, då bäbisen som råkat hamna hos mig började gallskrika och jag verkligen inte visade intresse för att hålla dem…

Det blev en ganska tidig kväll i alla fall vilket var rätt skönt – det var ju ändå fredag!

På lördagen tog jag det lugnt innan jag mötte upp med en ”trött” Brasilianska för Malmös första match efter att Renergy sålts. Jag sa att vi behövde ett tidigt mål (vilket vi fick) men glömde specificera att vi behövde en vinst också. Det är lätt att konstatera att vi sålt guldet, men allsvenskan är ju inte över än. Tiki-Taki levererade ju igen och vi måste förvisso lägga om spelet en aning, men stört omöjligt är det inte (även om en 3-poängare i lördags hade suttit fint…). Nu är det landslagsuppehåll så det är bara för laget att hitta rätt, inte bara i spelidé utan också i engagemang och hjärta.

Satt annars och insåg att jag inte kunde tycka illa om Asper i motståndarlagets mål. Han må se lite löjlig ut i sina mjukisbrallor, men han har gett mig så fina minnen att jag inte kan se honom bara som fienden… (Men med de andra spelarna i motståndarlaget gick det bra, haha)

Efter matchen skyndade vi hem och jag bytte om, tog en box från kylen och drog mot min namne Malmöitens kräftkalas där jag mötte upp med Holländskan – våra 3-helgers fester tillsammans har därmed inletts och det på ett riktigt trevligt och bra sätt. Festen var skoj och efteråt hamnade vi på ungdomens KB där vi inte hade varit på hur länge som helst. Det var bra, trevligt och mycket roligt, både själva kräftkalaset och festen efteråt.

Gårdagen spenderades med tvättid. Hade hur mycket som helst, kanske för att jag inte tror att jag tvättat på hur lång tid som helst. Bra med enorma mängder underkläder! :-)

Det var ungefär det som orkades med. Som vanligt efter en bra fest infann sig tröttheten som krävde närhet till soffan.

Och så kör vi en ny vecka nu då, med en ny rumpadress på jobbet. Snacka om att jag blir inkörd i alla teamen (som jag förvisso känner mig hyfsat bekväm i från början…), men det gör inte så mycket så länge som jag har ett höj och sänkbart skrivbord och en ordentlig stol. Får se hur det blir framöver…