Förbannelsen är officiellt bruten

Å så var det måndag igen efter en helg där huvudfokus legat på sömn, att ta det lugnt och fotboll såklart. Det börjar ju bli rutin nu. Man har börjat lära känna lagen. Och alldeles samtidigt som man kommit in i en fotbollsrytm på riktigt är det dags att börja avvänjningen. Redan nu är det ju bara en match om dagen istället för 2 och snart kommer mellandagarna då man måste hitta på något helt annat. Känns lite dubbelt.

Ungefär som Sveriges uttåg ur EM redan efter andra matchen i gruppspelet. Förbannelsen är bruten, inte nog med att vi inte går vidare från gruppen och att sista gruppspelsmatchen är i princip helt betydelselös, de där engländarna som vi alltid får minst oavgjort mot vann för första gången i tävlingssammanhang på…ja, hur länge är det egentligen?

Denna gången var jag dock så mycket mer förberedd och tog därför inte alls så illa upp som jag gjorde efter första matchen. Även om jag såklart hoppades och bad om ett fotbollsmirakel. Faktum är att engländarna verkligen inte var så bra att vi inte hade kunnat vinna matchen, jag är betydligt mer ”rädd” för franskbröden – även om matchen egentligen inte betyder något för vår del. Ukraina var inte heller livsfarliga. Så varför tog vi inte en enda poäng av någon av dem?

Det handlar nog egentligen mest om nytt spelsystem och nya spelare. Sånt måste få tid att sätta sig. Och med så många mästerskapsdebutanter får man ha viss förståelse för nervositet och misstag.

Men visst hade det varit roligare om vi hade haft åtminstone spänning in i sista omgången.

Nu har vi på förhand gått över till andra favoriter, andra länder. Och till skillnad från majoriteten av tillfrågade var jag rätt nöjd med att se de rödvita skandinaviska grannarna åka ur. Själv håller jag ju på Spanien och Tyskland nu på heltid.

Utöver fotbollen åkte vi på besök hos farmor och farfar igår på deras tillfälliga boende. De var båda på gott humör och piggare än sist, även om de naturligtvis inte är helt återställda ännu.

Och idag har jag flyttat från min plats på jobbet till eget rum och inlett en rotationskurva som väl bara kommer fortsätta resten av sommaren, och även om halva projekt-teamet lämnat landet (bokstavligt talat) har jag suttit och trivts ganska bra. Jag vet ju vad jag måste göra, så det är bara att köra på.

Annars är ju tankarna lite på annat håll, på andra eventuella utmaningar som känns intressanta och skulle kunna bli verklighet med lite flyt. Vi väntar med spänning…