Så var det vardag igen efter en
långhelg med midsommarfirande och extra mycket sömn. Jag var ju tvungen att ta
igen den där sömnen som missades i förra veckan och det gick ju bra. Så bra
faktiskt att jag igår kväll hade stora svårigheter att somna. Det kan i och för
sig också ha att göra med att jag var så himla exalterad efter det första
straffavgörandet i årets EM.
Jag älskar ju straffavgöranden.
Det känns alltid som att man får mer fotboll för pengarna på något vis och det
är ju också enormt spännande! Rättvist? Tja, har du inte avgjort på fulltid
plus förlängning så är straffavgörande mest rättvist eftersom matchen trots
allt måste avgöras. En vinnare måste koras. Hur skulle man annars göra? Utse
laget med flest målchanser till vinnare? Utse laget med flest räddningar till
vinnare?
När det blev förlängning igår
och det blev målchanser satt jag seriöst och hoppades att de skulle missa. Hade
känts som ett totalt antiklimax om något av lagen avgjort innan
straffläggningen…
Generellt tycker jag dock att
kvartarna var rätt förutsägbara. Det var bara den sista, den igår mellan
Italien och England som jag inte kunde avgöra på förhand – och så är det den
matchen som går till straffar! Klockrent!
Annars så firade jag som sagt
midsommar i fredags, med Ingenjören, Holländskan, Ingenjörens kollega och några
italienskor. Det blev sill, grillat, kubb, skratt och mys. Alldeles lagom och
väldigt trevligt! Resten av helgen tog jag det mest lugnt, innan jag igår bjöd
in mig hos mamsen igen på middag efter att ha installerat hennes nya telefon och
försökt visa hur den fungerar utan abonnemang.
Och så var det helt plötsligt
vardag igen och dags för mig att flytta ner en våning och inta ena chefens rum
innan jag skulle påbörja nygamla jobbet igen. Helg-jetlaggad, lite småtrött och
frusen (var fasen tog sommaren vägen?) intog jag min nya plats och möttes av 2
kramar, en av gammal kollega och en av nygammal kollega, och ett varmt
välkomnande tillbaka in i gänget. Det känns bra att vara önskad och omtyckt och
det känns bra att vara tillbaka så att jag får lite mer att göra
(förhoppningsvis).
För sedan gick allt i ett. Jag
var väl lite ringrostig, men nog tusan sitter det där och nog tusan kommer det
bli bra.
Samtidigt funderar jag givetvis
på det där andra jobbet som jag är så sugen på. Om inte det skulle vara ännu
mer för mig…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar