Fel gulblå lag vann

Så blev det som jag förutspådde för länge sedan, Ukraina blev för svårt och Sverige förlorade sin inledningsmatch i ett mästerskap som varit så efterlängtat. Varför blev det så? Är vi inte bättre än så här? Är det generationsväxlingens fel? Hamréns?

En sak är dock säker. Inte var det Zlatans fel i alla fall. Han brände förvisso ett sjukt läge, men han satte också ledningsmålet och han var inte ensam om att för kvällen spela i den stiliga marinblå dressen med en gul rand.

Vi tar det från början. Vi vrider tillbaka bandet till den där sista avgörande kvalmatchen mot Holland. Jag trodde inte, oavsett hur mycket B-uppställning de ställde upp med, att vi skulle ta hem den matchen. Men med hjälp av fotbollsgudarna så lyckades vi på något sätt vinna matchen och därigenom inte bara kvalificera oss, utan direktkvalificera oss, för EM.

Träningsmatcher spelades och så småningom lottades grupperna och vi hamnade med värdlandet Ukraina, Frankrike och England. Det skulle inte bli lätt kunde nog de flesta konstatera. England och Frankrike må ha haft problem på senare år, men Frankrike har något nytt på gång och England har en trupp bestående av riktigt duktiga spelare. Sedan har vi Ukraina som en del räknade bort helt. Grejen är dock att de har den här organisatoriska gamla sovjetiska kampandan eller vad man nu ska kalla det och får dessutom spela på hemmaplan och är därför farliga oavsett.

Det tippades och diskuterades och sedan spelade Frankrike och England oavgjort mot varandra i en öppningsmatch som var ganska ljummen. Med det sagt, var de fortfarande inte dåliga.

Ukraina hade magsjuka härom veckan och ställde upp med sin stora (gamla) stjärna Sjevtjenko på topp. Sverige ställde upp med den startelva som jag trodde mest på utifrån förutsättningarna (men jag tyckte ju när truppen togs ut att truppen var lite osexig så jag var väl egentligen bara till hälften övertygad…). Halvskadade spelare brukar inte göra bra ifrån sig, och erfarenheten till trots ville jag ha de mest formstraka spelarna på plan.

Inledningsvis tyckte jag att det såg ganska jämt ut, förutom domaren då som uppenbart bestämt sig för att ge Ukraina lite mer fördel förhoppningsvis på grund av att de är ett värdland snarare än att han var köpt av korrupta pengar. Oavsett var det givetvis inte bra.

Jag vet att jag ofta kritiserar domare, och att detta kan misstros att handla om att hitta en syndabock när mitt lag spelar dåligt eller inte får med sig något. Men den som hävdar att domaren igår inte i stort dömde till hemmalagets fördel tittade uppenbarligen inte på samma match som jag. En domare behövs och det är klart att denne kan begå misstag, men domaren ska inte avgöra matcher. Det är allt.

Och om man får försöka döda Zlatan och sedan får med sig en frispark är något allvarligt fel.

Men sedan kom Sjevtjenkos 2 mål på vad som såg ut som försvarsmissar och det är inte mycket mer att säga om det. Det går inte att skylla på Zlatan, han gjorde sitt, han gjorde mål, krigade, höll i boll. Men uppenbarligen missade vi i markeringarna och det straffade sig. Och vi kan skylla på en hemmakär domare hur mycket vi vill, men vi ska kunna vinna ändå. Vi var helt enkelt inte redo för den uppgift vi hade och därför höll det inte hela vägen.

Mest arg är jag på att vi inte utnyttjade Ukrainas kassa försvar mer. Målvakten hade ingen koll på läget och mittbackarna kastade sig men var långt ifrån turneringens vassaste.

Fast varför engagerar jag mig så? Jag visste ju egentligen att detta skulle hända, men likväl satt jag där med bultande hjärta och hoppades på ett mirakel. Varför blir det alltid så?

Och nu då? Hur går vi vidare från detta? Vi ska möta två lag till innan vi (förhoppningsvis inte) åker hem. Det är två bra lag och hur mycket jag än älskar vår vilja att spela offensiv fotboll hoppas jag att grabbarna jobbar på försvaret och lägger tid på att ställa in sig efter de andra lagens spel. Annars blir det vi och inte Danmark som kommer få en hembiljett efter 0 poäng.

Roligast igår var annars när de lät ljudet vara på i tunneln i paus när svenskarna kom ut dit. Zlatan säger ”Vi ska spela vårt spel, skit i dem” spottar och vänder sig sedan om ”E alla här?” varpå någon svarar nej och Zlatan stannar och suckar. Sedan gick han ut på plan och målade till hela Sveriges glädje som den superstar han är. Förfärligt synd att han inte fick bli den hjälte han förtjänade att bli igår.