Den här bloggen heter ju så fint Mitt i Livet och det är vad jag varit den senaste tiden. Därav tystnaden. Eller, ja, tystnad och tystnad, jag har ju fört oväsen på andra håll och de som haft (o)turen att finnas närvarande har koll på läget.
Jag är tillbaka på Ingenjörens arbetsplats sedan en tid tillbaka och börjar äntligen känna att jag har lite koll på läget. Att man frågar saker behöver ju trots allt inte betyda inkompetens eller okunskap, det är ju bara det att jobbet är så väldigt ombytligt ibland och vissa dagar är såklart konstigare än andra.
Jag har i alla fall hittat min plats och trivs som teaterapan mitt på scenen och hoppas lite försiktigt på en fortsättning även när just det här uppdraget går mot sitt slut.
Det jag verkligen finner motiverande är att jag fortsätter att utvecklas och får utrymme att göra det jag är bra på lika mycket som jag får lära mig nya saker. Eller kanske i takt med varandra.
Det är det här med att lära känna sig själv och lära sig nya saker, den resan tar nog inte slut förrän man lämnar in handduken för sista gången.
Och även om jag mest känner att jag just sover, jobbar, äter ungefär och försöker att inte gå under av mörkret som redan nu börjar göra sig påmint, så händer det givetvis saker vid sidan om ändå. Och när nu vardagen börjar bli just vardag och rytmen börjar infinna sig kanske orken att göra saker vid sidan av infinner sig lite mer.
Kanske kan jag få liv i den här bloggen igen. Om inte annat så för min egen skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar