Det har varit en händelserik helg. Det har hunnits med allt möjligt och det har varit bra, men kändes ändå som att helgen tog slut lite för snabbt. I lördags bjöd jag in mig själv till min namne Malmöiten på middag och det slutade med att vi hamnade på 90-tals klubb och dansade till gamla hits. Hon lyckades också övertala mig att sjunga karaoke, något jag inte gjort sedan sist jag bodde utomlands. Det var kul om än nervöst. Och jag hade till och med ett riktigt fan vid andra låten.
Fast att sjunga karaoke är egentligen jättedumt. Man måste ju då sjunga i den förutbestämda tonarten, som sällan passar mig särskilt bra. Men det kan ju vara kul ändå att leka idol för en låt eller två.
Igår var det cup cake fest framåt eftermiddagen, en möjlighet till söndagsmys med godsaker och snack med nya människor. Det hela avslutades med en promenad förbi stadion och lyssnandes på de himmelsblå som säkrade 4:e platsen. Alltid något efter den senaste kollapsen internationellt.
Imorse var det så dags igen. Man vaknar, gör sig i ordning och beger sig mot jobbet där man möts av beskedet att halva arbetsstyrkan är sjukanmäld! Jag har nog aldrig varit med om att det är så många sjuka som här. Vi har inte varit alla här en hel vecka någonsin sedan jag började här. Det är rätt crazy. Och visst kan man sällan rå för om man blir sjuk, men att det hela tiden är någon sjuk i en grupp på 9 personer är rätt galet. Hade jag varit arbetsledare hade jag nog undersökt varför det är så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar