Vi tillhör ju internetgenerationen och faktum är att det ju idag är mer ovanligt att folk inte har diverse sociala medier kopplade till sig än att de har det. Och på många sätt är det ju positivt även om man kan tycka att de inte ska ersätta riktiga relationer och möten.
Ibland tänker jag på filmen ”Nätet” med Sandra Bullock som jag såg (igen) härom sistens och hur de redan då på 90-talet insåg hur mycket av ens liv som fanns på nätet. Den filmen avslutas ju med att huvudpersonen konstaterar det och att det är ganska enkelt att kapa någons hela liv. Tänk då hur det är idag!
Igår kväll såg jag på fb att två av mina vänner befann sig på samma plats. (Man är ju mer av en stalker nu när man har internet i mobilen). Jag funderade på om jag skulle uppmärksamma dem på det eller om jag skulle se om de hittade varandra ändå. Senare på twitter såg jag att de hade träffats. Komisk situation. Kanske framför allt eftersom jag kunde följa det hela på håll.
Med alla sociala medier och följden att folk läser och därmed vet vad man gör, var man är, får man tänka efter innan lite mer så att man inte avslöjar något för fel person. För även om det är din profil, där du vädrar dina privata åsikter, vädrar du dem trots allt på nätet inför alla som kan tänkas läsa det.
Detta verkar inte alla förstå.
Men att kommunikationen med människor som befinner sig på andra ställen än du förbättras kan man ju konstatera. Och allt i samhället blir ju mer och mer nätbaserat och ”socialt” så det är väl bara att acceptera. Förutsatt att det inte missbrukas är det ju jättebra.
Allt i lagom dos är väl okej egentligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar