Redan innan matchen börjat skickade jag ett sms till Tysken för att gratulera. Det fanns liksom inte i min värld att Sverige skulle göra något annat än förlora mot Tyskland i Berlin. Jag höll tummarna för att vi bara skulle förlora med 1-0.
Men 1-0 kom snabbt. 2-0 strax därefter. Och där någonstans började jag fundera på hur stort nederlaget skulle bli. Det blev 3-0 och 4-0 och man undrade hur Hamrén tänkt när han tog ut laget, men jag tänkte samtidigt att det var rätt väntat. Sverige anno 2012 är väl inte bättre än så här. Glansdagarna då vi faktiskt kunde utmana också storlagen är förbi.
Men sedan hände något. 2 magiska byten och så visade plötsligt Kapten Zlatan vägen med ett otagbart nickmål. Sedan gjorde Lustig 2-4 med en fjuttspark som gick in förbi Neuer i mål! (Neuer glömde hålla stolpen!) Tyskarna var märkbart skakade och svenskarna hade plötsligt självförtroende. Elmander får in trean och jag var tvungen att lägga ifrån mig datorn och telefonen och följa matchen med all min uppmärksamhet. Zlatan tröstade Sana som missade mer eller mindre öppet mål och sedan skickade RElm in 4-4 i slutsekunderna efter att tyskarna försökt maska.
Sverige hade hämtat upp 0-4 och spelat oavgjort 4-4 på Olympiastadion i Berlin! Helt jävla sjukt.
Jag hoppade upp och ner i soffan, Reinfeldt hoppade upp och ner bredvid Merkel och ingen trodde väl riktigt att det var sant. En sak är säker, mina kanderade nötter kommer inte, oavsett hur goda de blev, leva med mig lika länge som denna matchen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar