Det är rätt fascinerande egentligen. Jag har bott i Malmö i sammanlagt 13,5 år, den här omgången 7,5 år i mer eller mindre samma område hela tiden. Jag kan fortfarande inte alla gatunamn (varken i stan eller där jag bor) men jag har hyfsad koll på områden i alla fall. Det tar ju tid innan saker faller på plats och de ställen man inte varit på är det ju normalt att man inte känner till.
Med den senaste tidens skjutningar blir man ju dock varse om en massa nya ställen. Kanske inte i positiv bemärkelse, men ändå. Jag vet inte, klart man blir lite nojig av senaste tidens uppenbara ovilja mot att följa de lagar vi har i detta landet, men man måste ju leva också. Och livet går ju vidare. Det är klart att man kan ha otur att hamna mitt i någon uppgörelse, men det är ju framför allt kriminella som ger sig på andra kriminella, och det ger ju viss trygghet för alla oss vanliga människor.
Värre då med alla ungdomsidioter som går på vem som helst för att råna och skrämma vanligt folk!
Men, den senaste skjutningen, den igår, skedde ca 5 minuters promenad från där jag bor. Det läskiga med det är att jag var fullkomligt ovetandes. Jag insåg detta imorse när jag av en händelse kollade in kartan över årets skjutningar.
Det händer över hela Malmö naturligtvis, men allt blir ju mer påtagligt om det sker nära en själv eller om någon man känner skulle bli utsatt, så är det ju bara.
Man får väl bara hoppas att de som ska upprätthålla lag och ordning och skydda oss vanligt dödliga lyckas i kampen likt hjälten i en äckligt förutsägbar Hollywood-film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar