“Nobody reads ads, people read what interests them, and sometime it's an ad” - Howard Gossage

Som en del av mitt nya liv, post-it-branschen, och -arbetsfriheten, var jag igår på Reklamdagen här i Malmö. Sådana där "dagar" handlar ju ofta lika mycket om att dunka varandra i ryggen och nätverkande, men det var också en del spännande föredrag som kunde ge mig en direkt inblick i branschen mellan kaffepauser och det där nätverkandet som nog inte skulle bli av för egen del. Men visst gav det en känsla av inblick i en värld som jag aldrig ens varit i närheten av tidigare. Lite spännande sådär. Och nästan lite busigt.

Föredragen var på det stora hela både intressanta och givande, men visst kände jag mig något vilse under pauserna, när mina nya arbetskamrater nätverkade och snackade med folk och jag mest...tittade. Det är ju en sådan svår avvägning det där. Ska man gå runt och haffa folk och börja konversera eller ska man ta en mer bakåtlutad insupande attityd? Jag ska erkänna att jag var lite nervös för att snacka reklam med reklammänniskor. Att bara kallprata är inga problem, men att kallprata om ett så specifikt ämne som jag dessutom fortfarande kan så lite om är ett problem. Naturligtvis. Men det kommer!

Föredragen fokuserade i stort på utmaningarna som finns, och de som kommer att finnas framöver allt eftersom världen förändras, kanske framför allt i och med all utveckling online. Vi blir mer selektiva i det vi väljer att ta del av och däri ligger utmaningarna för reklam- och kommunikationsbranschen. Men det var också positiva, kreativa rapporter som upplyftande tog fram saker jag inte funderat på innan. Rätt många av talarna var duktiga och körde en fri stil ofta med hjälp av bilder och filmer, medan några var alldeles för pappersbundna. Jag reflekterade kring hur mycket lättare det verkligen är att följa dem som pratar fritt, utan manus, utan punkter. Men det är ju en konst i sig (som dock kommunikatörer nog borde ha koll på!).

Till sist var dagen slut och det vankades vernissage på andra sidan stan som jag avböjde eftersom min hjärna redan var full av intryck och jag någonstans kände att nätverkandet ändå inte skulle fungera då heller. Jag kände dessutom mer för att umgås lite med Ingenjören så här på slutspurten inför hennes nästa resa.

Så efter en första vecka full av intryck, information och invigning i en helt ny värld känns det ändå helt okej. Det är en spännande värld det här. Och jag är oerhört nyfiken på hur jag kommer att klara det här, hur mycket nytt jag kommer att lära mig. Och framför allt är jag oerhört glad för att jag har ett jobb igen.