måndag 28 mars 2011

När det inte räcker att bara kunna något

Efter en första riktig helg på länge (när alla dagar är lediga känns inte helgen lika mycket som helg) är det så arbetsvecka igen. Och efter att ha bedyrat trivsel och att det är skönt att arbeta igen till alla möjliga nyfikna under helgen, har jag alltså fortsatt där jag slutade i förra veckan. Och det känns väl okej. Även om det mer och mer börjar kännas sådär som jag och Malmöiten konstaterade att det gör på nya arbetsplatser – att man inte riktigt vet vad man ska göra och försöker hitta på saker för att liksom inte bara sitta och rulla tummarna. Jag vet ju förvisso vad min huvuduppgift är, och försöker komma in i det, men problemet är att jag knappt får tag på någon och så känner jag att mina kunskaper brister när jag ska försöka övertyga. Det kommer väl så småningom, men det är frustrerande nu iaf.

Jag har också förstått hur tidrapporteringen fungerar, och rapporterat in tiden för första veckan, så att jag kan få betalt…om en månad. Det är surrealistiskt att behöva rapportera tid igen, men det ger sig väl det med, så småningom.

Appropå helgen igen så hann jag verkligen inte med allt jag skulle, men man måste ju få chans att vila också, att samla energi och intryck för att sätta igång igen, och ha lite partaj i goda vänners lag. Och dessutom blev vi ju bestulna på en timme under helgen, så man kan ju alltid skylla på det.

Jag har iaf hunnit med att fundera mycket på arbetssituationen och på vad jag skulle vilja göra de där närmare 40 timmarna i veckan. Alltså lagt fokus på framtiden och anställningen i sig snarare än det arbete jag för närvarande gör. Jag är glad för att ha ett jobb, och trivs absolut och är peppad att lära mig mer, men jag vill ju så småningom komma ifrån säljandet och då är det ju lika bra att börja fundera på vad jag skulle vilja göra istället. Alltså sätta igång tankeverksamheten utan att tänka att jag vill byta arbete med en gång. Så att de här senaste månadernas arbete inte går förlorat och jag fastnar i en roll jag kanske inte egentligen vill ha.

Och i förra veckan hade jag en uppenbarelse någonstans mellan jobbet och livet utanför. Jag vill ha ett mer analytiskt arbete som handlar mer om att analysera skrivet material i form av text och listor. Det skulle jag vara bra på och tycka om (förutsatt att det handlar om intressanta saker?), men har inte särskilt mycket bekräftad erfarenhet utöver universitetsstudierna. Jag och mamma har pratat mycket om det senaste tiden. Det här med att det är svårare att hitta rätt idag på grund av alla val och möjligheter. Jag menar också att vi har en utveckling som gått mot oärlighet och att det därför liksom inte räcker att bara hävda personlig lämplighet, man måste ha det på papper också. Sorterandet och listandet har ju jag gjort i hela mitt liv och de som funnits med längs vägen kan intyga det, medan jag knappast gjort särskilt mycket professionellt som kan styrka den biten.

Nåja, alla bitar faller väl på plats så småningom. Just nu har jag fullt upp som det är med allt nytt runt omkring mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar