Bra och dåliga erfarenheter

Det är egentligen jättedumt att ”skriva av sig” när man är upprörd, även om det är precis då man behöver det som mest. De senaste dagarna har varit omvälvande. Det har gått upp och ner känslomässigt och en hel del saker har varit på gång.

Först i torsdags intervju 1. Stenhård peppring av frågor där jag kände att jag verkligen inte gav några som helst bra svar utan bara upprepade mig och gav ett konstigt intryck. 

Dessutom var jag nog för ärlig. När jag gick ut därifrån kände jag mig fullkomligt uttömd och värdelös. Det där jobbet kändes längre bort än någonsin.

Men, det visade sig att jag gjorde ett stabilt intryck trots allt för några timmar senare ringde hon som intervjuade mig och frågade om jag ville träffa företaget dagen efter.

När chocken väl lagt sig kom glädjen och när jag dagen efter var på väg mot min andra intervju kände jag mig stark, positiv och säker på att det skulle gå vägen, åtminstone intervjun. Musiken på i-poden var dessutom genomgående positiv och upplyftande, något jag såg som ett tecken.

Direkt när jag kom in i byggnaden, ja egentligen redan utanför, kände jag ett lugn. Att han som intervjuade mig matchade mig i lila gjorde ju inte heller något. 2,5 timme av samtal och lunch senare begav jag mig hemåt med ett leende på läpparna. Jobbet i sig kanske inte hundraprocentigt är vad jag vill göra, men företaget kändes rätt. De är kreativa, brinner för det de gör och verkade sympatiska och uppmuntrande. Jag kände att jag skulle kunna växa där. Att det skulle kunna vara ett okej nästa steg i en karriär som kanske äntligen skulle gå åt ett hållbart håll.

Men det är knappast klart och samtidigt som det kändes bra känns det som att jag kanske egentligen skulle vilja göra något annat. Det hänger på erfarenheten i branschen, eller snarare bristen på den.

Det är riktigt frustrerande att känna att ingen vill tro på en bara så där, att allt måste bevisas så hårt. Det är också riktigt frustrerande att känna att min karriärväg valts åt mig utan att jag fick vara med och göra valet. Det är dagar som idag som får mig att riktigt hata det där. (Jag som inte hatar…)

Idag var jag ju nämligen på ytterligare en intervju på ett nytt ställe och blev oerhört deprimerad av den totalt annorlunda synen på arbetet och livet och allt. Hur kan man vara så synisk? 

Nåja, vi lägger det åt sidan och fokuserar på det som är positivt, det som känns upplyftande, och så ser vi om det blir något eller inte. Annars är det bara att ta nya tag.