Jag vet inte var jag ska börja. I lördags kom Tysken och Kalas hem och givetvis bjöd jag hem mig själv till dem på några glas välkomstvin och snack om allt som skett sedan vi senast sågs förra året. Det är verkligen jätteroligt att ha dem här hemma igen. På söndagen hade vi födelsedagsmiddag hemma hos mig. Det var helt rätt att bistå med plats och ingredienser och be storebror tillaga maten, haha. Man ska utnyttja folks styrkor. :-)
Jag har också arbetat med att översätta mina ansökshandlingar till engelska och läst på inför styrelsemötet imorgon. Det ska bli spännande att se hur det kommer att fungera. Oavsett är det väl bara bra att vara så påläst det går. Ett förtroendeuppdrag är ju trots allt ett förtroendeuppdrag.
Jag fick negativt besked på jobbet i norr, men har bokat in mig för ny intervju senare i veckan här i stan. Det är förvisso ett säljaruppdrag, men i en ganska attraktiv bransch. Att gå på intervju är ju oavsett alltid bra, och då får jag ju höra lite mer och komma fram till om det är intressant på riktigt eller inte.
Min hjärna snurrar runt, medan jag funderar på vad som är min väg i livet och vad jag egentligen vill. Ena stunden tänker jag att ett jobb ändå bara handlar om att betala ens utgifter och att man kan drömma vid sidan av, medan jag i andra tänker att det vore hemskt roligt att ha ett stimulerande arbete som spelar på mina samtliga talanger. Vad nu de är. Och hur mycket fritid har man egentligen utöver ett heltidsjobb?
Tydligen har jag utvecklats och förändrats, detta enligt två fristående från varandra personer. Jag hävdar att jag har bra och dåliga dagar, men det kanske ligger något i det ändå? Det är väl i och för sig enbart positivt, det är ju bra att förändras, att kunna göra det snarare än att fastna i beteenden som kanske inte alls är bra och utvecklande.
Det är nyttigt att titt som tätt få mattan bortdragen under fötterna för att man ska tvingas titta på sin tillvaro, fundera kring vad som är viktigt och hitta nya möjligheter. Och allt detta självsäljande som man i min situation måste syssla med är ju ett sätt att faktiskt också komma fram till ens egna styrkor och svagheter, vad som är viktigast i olika avseenden. Det är trots allt saker man kanske inte direkt spenderar en massa tid på annars.
Oavsett börjar jag känna att det är dags nu, dag-tv-programmen i all ära, men att ha ett lite bättre syfte med dagen vore ju att föredra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar