Känslomässig karusell

Shit alltså vad jag svävar fram och tillbaka. Ena stunden känns det underbart kul, nästa känns det som att jag sitter där jag satt för ett halvår sedan, med sämre betalt, och med ett helt nytt område som jag inte kan lulla mig förbi. Inte helt positivt med andra ord. Men så säger någon något snällt eller så har jag ett hyfsat samtal och så känns det bra igen. Ska det vara så här?

Det känns oavsett som att jag har börjat formulera vad det är jag är ute efter. Vad som känns viktigt, vad jag vill göra. När det är klart så är det ju bara att hitta det där fantastiska jobbet på den där fantastiska arbetsplatsen. Haha, borde ju vara hur enkelt som helst. :-)

Häromdagen hade jag och en kollega en diskussion om webbtv och reklamen som finansierar den och därmed gör den tillgänglig och gratis för alla som vill titta. Det ledde till en diskussion om hur mycket dålig tv som görs, som man ändå inte vill lägga tid på att se, oavsett om det går på dumburken eller på nätet. Det fick mig vidare att fundera över vad som skulle vara ett vinnande koncept i mina ögon. Jag menar i dagsläget tittar jag egentligen bara på nyheter, fotboll och amerikanska tv-serier. De svenskproducerande programmen som det satsas så hårt på är jag helt enkelt inte intresserad av. Fast det kanske bara är jag som är gnällig, medelsvensson kanske gillar all skiten som visas?

Iaf. Jag behöver nog inte säga det, men jag kom inte på någon fantastisk idé. Det vete katten om en svensk Glee skulle göra succé, eller en sitcom som How I met your mother på svenska…

Oavsett är det iaf fredag imorgon och slutet på min andra vecka på nya jobbet. Alltid något!

Mitt samhällsintresse finns ju kvar oavsett vad jag gör om dagarna

Jag har därför ett par kommentarer angående grejer som håller på att luftas i nyhetsflödet. Det går inte alltid att låta bli…

Juholts bedrägeridömda flickvän. Jag håller med om att det inte direkt påverkar honom – det var ju inte han som begått brottet. Men man kan ju samtidigt undra om han var medveten om det under tiden det skedde och vad han i så fall tyckt om det. Kliver man ut i offentligheten finns det trots allt ett större intresse för det där.  Och eftersom han lanseras som socialdemokraternas nye statsministerkandidat är det ju verkligen viktigt att klargöra huruvida han tycker bedrägeri är okej eller inte. Kan jag tycka iaf.

Man kan ju dock också konstatera att vi alla är människor, och åtminstone politikerna verkar ju vara väldigt medvetna om det. Det är ju inte första gången direkt som en politikers namn nämns i samband med någon form av brott.

Fast enligt Tysken så är det ju precis så som jag alltid sagt, enormt mycket intriger, ryggdunkeri och spel bakom kulisserna i den där världen, mer än på andra ställen. Och då är det ju verkligen inte så konstigt alls. Det är nog med politiker som man brorsan säger om fotbollslinjemän - det är en speciell typ av människor som söker sig dit. På gott och ont. Men jag vill gärna tro att det finns bra människor där också.

Den andra grejen är det här med af Donner som förskingrade en massa pengar under sin tid på Röda Korset och nu vill ha straffrabatt och dessutom en massa pengar från staten (han vill ha tillbaka momsen som han betalade in på de falska fakturorna).  Jag vet inte, men först och främst, ”Don’t do the crime, if you can’t do the time”.  Inte nog med att han har begått ett brott, han har dessutom gjort det mot en välgörenhetsorgnisation! Han borde få ett högre straff av rent moraliska skäl. Att han dessutom har mage att kräva pengar av staten i det här läget – det börjar likna en dålig amerikansk komedi. Är det verkligen bara jag som känner för att låsa in honom och kasta bort nyckeln?

Och ikväll håller vi tummarna för de gulblå! Heja, heja! :-)

När det inte räcker att bara kunna något

Efter en första riktig helg på länge (när alla dagar är lediga känns inte helgen lika mycket som helg) är det så arbetsvecka igen. Och efter att ha bedyrat trivsel och att det är skönt att arbeta igen till alla möjliga nyfikna under helgen, har jag alltså fortsatt där jag slutade i förra veckan. Och det känns väl okej. Även om det mer och mer börjar kännas sådär som jag och Malmöiten konstaterade att det gör på nya arbetsplatser – att man inte riktigt vet vad man ska göra och försöker hitta på saker för att liksom inte bara sitta och rulla tummarna. Jag vet ju förvisso vad min huvuduppgift är, och försöker komma in i det, men problemet är att jag knappt får tag på någon och så känner jag att mina kunskaper brister när jag ska försöka övertyga. Det kommer väl så småningom, men det är frustrerande nu iaf.

Jag har också förstått hur tidrapporteringen fungerar, och rapporterat in tiden för första veckan, så att jag kan få betalt…om en månad. Det är surrealistiskt att behöva rapportera tid igen, men det ger sig väl det med, så småningom.

Appropå helgen igen så hann jag verkligen inte med allt jag skulle, men man måste ju få chans att vila också, att samla energi och intryck för att sätta igång igen, och ha lite partaj i goda vänners lag. Och dessutom blev vi ju bestulna på en timme under helgen, så man kan ju alltid skylla på det.

Jag har iaf hunnit med att fundera mycket på arbetssituationen och på vad jag skulle vilja göra de där närmare 40 timmarna i veckan. Alltså lagt fokus på framtiden och anställningen i sig snarare än det arbete jag för närvarande gör. Jag är glad för att ha ett jobb, och trivs absolut och är peppad att lära mig mer, men jag vill ju så småningom komma ifrån säljandet och då är det ju lika bra att börja fundera på vad jag skulle vilja göra istället. Alltså sätta igång tankeverksamheten utan att tänka att jag vill byta arbete med en gång. Så att de här senaste månadernas arbete inte går förlorat och jag fastnar i en roll jag kanske inte egentligen vill ha.

Och i förra veckan hade jag en uppenbarelse någonstans mellan jobbet och livet utanför. Jag vill ha ett mer analytiskt arbete som handlar mer om att analysera skrivet material i form av text och listor. Det skulle jag vara bra på och tycka om (förutsatt att det handlar om intressanta saker?), men har inte särskilt mycket bekräftad erfarenhet utöver universitetsstudierna. Jag och mamma har pratat mycket om det senaste tiden. Det här med att det är svårare att hitta rätt idag på grund av alla val och möjligheter. Jag menar också att vi har en utveckling som gått mot oärlighet och att det därför liksom inte räcker att bara hävda personlig lämplighet, man måste ha det på papper också. Sorterandet och listandet har ju jag gjort i hela mitt liv och de som funnits med längs vägen kan intyga det, medan jag knappast gjort särskilt mycket professionellt som kan styrka den biten.

Nåja, alla bitar faller väl på plats så småningom. Just nu har jag fullt upp som det är med allt nytt runt omkring mig.

“Nobody reads ads, people read what interests them, and sometime it's an ad” - Howard Gossage

Som en del av mitt nya liv, post-it-branschen, och -arbetsfriheten, var jag igår på Reklamdagen här i Malmö. Sådana där "dagar" handlar ju ofta lika mycket om att dunka varandra i ryggen och nätverkande, men det var också en del spännande föredrag som kunde ge mig en direkt inblick i branschen mellan kaffepauser och det där nätverkandet som nog inte skulle bli av för egen del. Men visst gav det en känsla av inblick i en värld som jag aldrig ens varit i närheten av tidigare. Lite spännande sådär. Och nästan lite busigt.

Föredragen var på det stora hela både intressanta och givande, men visst kände jag mig något vilse under pauserna, när mina nya arbetskamrater nätverkade och snackade med folk och jag mest...tittade. Det är ju en sådan svår avvägning det där. Ska man gå runt och haffa folk och börja konversera eller ska man ta en mer bakåtlutad insupande attityd? Jag ska erkänna att jag var lite nervös för att snacka reklam med reklammänniskor. Att bara kallprata är inga problem, men att kallprata om ett så specifikt ämne som jag dessutom fortfarande kan så lite om är ett problem. Naturligtvis. Men det kommer!

Föredragen fokuserade i stort på utmaningarna som finns, och de som kommer att finnas framöver allt eftersom världen förändras, kanske framför allt i och med all utveckling online. Vi blir mer selektiva i det vi väljer att ta del av och däri ligger utmaningarna för reklam- och kommunikationsbranschen. Men det var också positiva, kreativa rapporter som upplyftande tog fram saker jag inte funderat på innan. Rätt många av talarna var duktiga och körde en fri stil ofta med hjälp av bilder och filmer, medan några var alldeles för pappersbundna. Jag reflekterade kring hur mycket lättare det verkligen är att följa dem som pratar fritt, utan manus, utan punkter. Men det är ju en konst i sig (som dock kommunikatörer nog borde ha koll på!).

Till sist var dagen slut och det vankades vernissage på andra sidan stan som jag avböjde eftersom min hjärna redan var full av intryck och jag någonstans kände att nätverkandet ändå inte skulle fungera då heller. Jag kände dessutom mer för att umgås lite med Ingenjören så här på slutspurten inför hennes nästa resa.

Så efter en första vecka full av intryck, information och invigning i en helt ny värld känns det ändå helt okej. Det är en spännande värld det här. Och jag är oerhört nyfiken på hur jag kommer att klara det här, hur mycket nytt jag kommer att lära mig. Och framför allt är jag oerhört glad för att jag har ett jobb igen.

Att börja tänka om är inte enkelt

Nej, jag har inte planer på att skriva av mig varje dag framöver, men så här inledningsvis är det ju så mycket som händer och som jag tänker på att jag liksom måste få någon form av utlopp för det.

Andra dagen alltså. Vad har jag lärt mig idag? Jag har lärt mig att flera av mina kollegor är enormt omtänksamma och söta, att ”tänka reklam” är svårare än man tror och så har jag insett hur duktiga de är allihopa, vilka enormt smarta grejer de gjort. Det sista är faktiskt enormt viktigt eftersom jag ju sagt att jag inte skulle jobba mer med försäljning om det inte handlar om saker jag tror på, som jag kan stå bakom. Jag har också insett att det där om att jag skulle kunna arbeta direkt med reklam och marknadsföring ligger en bra bit bort. Det är inte bara att komma på en smart rad sådär, det kräver en hel del kunskap…

Jag spenderade större delen av dagen med att göra efterforskningar, läsa, titta, förstå. Jag försökte ”tänka reklam”, men det var dödfött och gav mig ångest ända tills jag (i samtal med min chef) bestämde mig för att bara köra på min grej och förhoppningsvis kunna komma någonvart med det. Jag känner ju att jag måste komma igång för att hitta en fungerande strategi, för annars finns det risk för att det blir jobbigare än det måste vara. Kunnandet kommer väl förhoppningsvis med tiden.

Det är iaf fortfarande otroligt kul och stimulerande, och även om det går i vågor så kan det nog bli bra det här. Vi håller tummarna för det.

Back on track and enjoying it

Så där ja. Första dagen på nya jobbet är avklarad och det känns bra. Riktigt bra till och med. Det blev, inte helt oväntat, företaget (reklambyrån) jag träffade först. Den där jag fick ett sådant positivt intryck av alltihop, där det kändes så rätt – ungefär som att ”här kan jag se mig själv arbeta och trivas”. Jag fick veta det i tisdags, och då hade jag, helt ärligt, redan avfärdat det andra stället som jag intervjuades för.  Och idag var alltså min första dag. Det blev en lång dag. Det blev en innehållsrik dag. Inget av det är väl direkt förvånande. Men att jag är så oerhört positiv och inte känner mig alls trött (ens i huvudet) – det var kanske lite mer oväntat. Eller kanske inte.

Kort och gott är jag mycket nöjd så här långt. Allt är jättespännande och intressant och alla verkar schyssta och trevliga. Visst är det en process att sätta sig in i allt (en helt ny bransch! Jag måste ju lära mig att tänka på helt andra sätt…), men jag har redan strategin klar för mig. Och framför allt ska jag bevisa för mig själv att jag lärt mig något på min förra anställning och köra fullt ös direkt. Att prestera är såklart en förutsättning för att jag inte ska hamna där jag varit igen, men jag tror att det kan vara bra för mig att kastas in i det hela. Det är trots allt när jag tvingas skjuta från höften som jag gör bäst ifrån mig.

Så, det här är alltså min nya identitet. Reklambyråmedarbetare. Och trots att det handlar om det där säljandet så är jag i alla fall i en bransch som på många vis är direkt relaterad till den där röda tråden som gått genom mitt liv så här långt. Det är nytt, det är spännande, och jag känner verkligen vilken nystart det är.

Bra och dåliga erfarenheter

Det är egentligen jättedumt att ”skriva av sig” när man är upprörd, även om det är precis då man behöver det som mest. De senaste dagarna har varit omvälvande. Det har gått upp och ner känslomässigt och en hel del saker har varit på gång.

Först i torsdags intervju 1. Stenhård peppring av frågor där jag kände att jag verkligen inte gav några som helst bra svar utan bara upprepade mig och gav ett konstigt intryck. 

Dessutom var jag nog för ärlig. När jag gick ut därifrån kände jag mig fullkomligt uttömd och värdelös. Det där jobbet kändes längre bort än någonsin.

Men, det visade sig att jag gjorde ett stabilt intryck trots allt för några timmar senare ringde hon som intervjuade mig och frågade om jag ville träffa företaget dagen efter.

När chocken väl lagt sig kom glädjen och när jag dagen efter var på väg mot min andra intervju kände jag mig stark, positiv och säker på att det skulle gå vägen, åtminstone intervjun. Musiken på i-poden var dessutom genomgående positiv och upplyftande, något jag såg som ett tecken.

Direkt när jag kom in i byggnaden, ja egentligen redan utanför, kände jag ett lugn. Att han som intervjuade mig matchade mig i lila gjorde ju inte heller något. 2,5 timme av samtal och lunch senare begav jag mig hemåt med ett leende på läpparna. Jobbet i sig kanske inte hundraprocentigt är vad jag vill göra, men företaget kändes rätt. De är kreativa, brinner för det de gör och verkade sympatiska och uppmuntrande. Jag kände att jag skulle kunna växa där. Att det skulle kunna vara ett okej nästa steg i en karriär som kanske äntligen skulle gå åt ett hållbart håll.

Men det är knappast klart och samtidigt som det kändes bra känns det som att jag kanske egentligen skulle vilja göra något annat. Det hänger på erfarenheten i branschen, eller snarare bristen på den.

Det är riktigt frustrerande att känna att ingen vill tro på en bara så där, att allt måste bevisas så hårt. Det är också riktigt frustrerande att känna att min karriärväg valts åt mig utan att jag fick vara med och göra valet. Det är dagar som idag som får mig att riktigt hata det där. (Jag som inte hatar…)

Idag var jag ju nämligen på ytterligare en intervju på ett nytt ställe och blev oerhört deprimerad av den totalt annorlunda synen på arbetet och livet och allt. Hur kan man vara så synisk? 

Nåja, vi lägger det åt sidan och fokuserar på det som är positivt, det som känns upplyftande, och så ser vi om det blir något eller inte. Annars är det bara att ta nya tag.

Vårkänslor

Häromdagen var det som att våren äntligen bestämt sig. Det såg ut som vår ute och det var åtminstone en 5 plus på termometern. Jag läste om vårkänslor på twitter och när jag gick i solskenet till ica kändes det som en ny början på något sätt. Som att det nu skulle vända, sätt igång på allvar. 

Om det var vårtecknen eller att Tysken kommit hem som en lyckoamulett åter i min närvaro, eller något annat vet jag inte, men nu sitter jag här med inte mindre än 2 intervjuer inbokade. Börjar det lossna? Jag är skeptisk, min positiva attityd till trots, och undrar om det verkligen är meningen att jag ska jobba i säljbranschen i resten av mitt liv. Nåja, ett jobb är ett jobb, och det är bättre än inget jobb alls. Förutsatt, förståss, att jag blir erbjuden åtminstone 1 av de två jag ska intervjuas för.

Tysken pratade om förhandlingsläge, men jag är så himla dålig på sånt.

Jag har fixat med referenser i alla fall och förberett inför kvällens styrelsemöte. Är det fel att vara peppad? Det känns som att det inte spelar någon roll hur många som dömt ut det och sagt att jag kommer att ångra mig, jag tror på det här. Och vem vet, det här kanske är början på något helt utomordentligt.

Annars är jag fortfarande mycket nöjd med Blaugrana igår. Många verkade övertygade om att Barca skulle ta det, men jag måste säga att jag var nervös. Säga vad man vill om domslut och annat, Arsenal stod upp bra, men resultatet var inte orättvist. Det är bara tråkigt att lagen skulle mötas så tidigt i turneringen. 

Förändringar

Jag vet inte var jag ska börja. I lördags kom Tysken och Kalas hem och givetvis bjöd jag hem mig själv till dem på några glas välkomstvin och snack om allt som skett sedan vi senast sågs förra året. Det är verkligen jätteroligt att ha dem här hemma igen. På söndagen hade vi födelsedagsmiddag hemma hos mig. Det var helt rätt att bistå med plats och ingredienser och be storebror tillaga maten, haha. Man ska utnyttja folks styrkor. :-)

Jag har också arbetat med att översätta mina ansökshandlingar till engelska och läst på inför styrelsemötet imorgon. Det ska bli spännande att se hur det kommer att fungera. Oavsett är det väl bara bra att vara så påläst det går. Ett förtroendeuppdrag är ju trots allt ett förtroendeuppdrag.

Jag fick negativt besked på jobbet i norr, men har bokat in mig för ny intervju senare i veckan här i stan. Det är förvisso ett säljaruppdrag, men i en ganska attraktiv bransch. Att gå på intervju är ju oavsett alltid bra, och då får jag ju höra lite mer och komma fram till om det är intressant på riktigt eller inte.

Min hjärna snurrar runt, medan jag funderar på vad som är min väg i livet och vad jag egentligen vill. Ena stunden tänker jag att ett jobb ändå bara handlar om att betala ens utgifter och att man kan drömma vid sidan av, medan jag i andra tänker att det vore hemskt roligt att ha ett stimulerande arbete som spelar på mina samtliga talanger. Vad nu de är. Och hur mycket fritid har man egentligen utöver ett heltidsjobb?

Tydligen har jag utvecklats och förändrats, detta enligt två fristående från varandra personer. Jag hävdar att jag har bra och dåliga dagar, men det kanske ligger något i det ändå? Det är väl i och för sig enbart positivt, det är ju bra att förändras, att kunna göra det snarare än att fastna i beteenden som kanske inte alls är bra och utvecklande.

Det är nyttigt att titt som tätt få mattan bortdragen under fötterna för att man ska tvingas titta på sin tillvaro, fundera kring vad som är viktigt och hitta nya möjligheter. Och allt detta självsäljande som man i min situation måste syssla med är ju ett sätt att faktiskt också komma fram till ens egna styrkor och svagheter, vad som är viktigast i olika avseenden. Det är trots allt saker man kanske inte direkt spenderar en massa tid på annars.

Oavsett börjar jag känna att det är dags nu, dag-tv-programmen i all ära, men att ha ett lite bättre syfte med dagen vore ju att föredra.

Fullt upp

Det var ett tag sedan nu som jag skrev här, det beror delvis på att jag har haft fullt upp och delvis på att jag inte riktigt hade ett sug efter att skriva något. Men efter samtalen med Ingenjören igår kände jag mig återigen peppad.

Just nu är det mycket förberedelser inför det första ordinarie styrelsemötet nästa vecka. Det är tusen papper som ska läsas igenom och tas ställning till, men eftersom jag ännu inte vet helt hur det kommer att gå till så försöker jag mest bara läsa igenom allt och markera eventuella frågetecken, samt fundera på vad jag ska bidra med i min roll. Har jag idéer? Vad kan jag göra på en gång? Det är verkligen mycket som är nytt för mig, så jag känner att inlärningskurvan kommer att gå stadigt uppåt.

Jag var ju också på intervju i förra veckan och det tycker jag nog gick ganska bra. Det är så nyttigt att vara i den där situationen, utelämnad och tvingad att tänka snabbt och därigenom ge genomtänkta och bra svar. Enda sättet att bli bra på det är ju trots allt att utsätta sig för det och jag får en sådan adrenalinkick av att göra saker som är lite läskiga. Samma kväll fick jag dessutom ett samtal som utvecklades till en förintervju för ett annat jobb så stackars Barndomsvännen fick stå ut med att jag hade en hel del på hjärtat.

Det var också kul att träffa Mademoiselle, vi kom snabbt in i jargongen och pratet och hann nog med att avhandla det viktigaste i alla fall. Och nu på lördag kommer Tysken hem från sin långresa, så det blir nog ytterligare avhandling där.

Det är först när man träffar folk man inte träffat på länge som man inser hur mycket som faktiskt händer hela tiden utan att man märker det.

Utöver jobbsökandet, styrelseförberedandet, och träffandet av gamla goda vänner så är det ju födelsedagar till höger och vänster och nya vänner som måste underhållas. Det går ju hela tiden fram och tillbaka, men just idag är jag i alla fall optimistisk och förhoppningsfull.