Det har bytts blad i kalendern och blivit november. Månaden som normalt är kall och mörk och en lång transportsträcka in i julfirandets december. Början av november brukar ju också innebära slutet på en fotbollssäsong där de himmelsblå hamnat på den högre delen av tabellen. Det är där de ska hamna i alla fall.
Och i år gick det ju än bättre. Guld.
I söndags träffades vi för sista matchen. En hyllningarnas match med 100% himmelsblått stöd (Syrianska gav ju upp sin sektion eftersom de inte hade något att spela för). Vi hamnade bakom målet som alla målen kom i. Vi hoppade, vi sjöng och skrek glädjetjut. 3-1 blev det till sist. Ett resultat värdigt en vinnare.
Fast detta var ju matchen som de fick lov att förlora om de inte pallade. Guldet var ju redan bärgat.
Men att sluta på topp är inte fel. Och appropå det, vår gamle kapten blev hyllad efter 460 matcher och enormt stort arbete. Han var synbart rörd och blev minuten efter att han kom in symboliskt utsedd till Man of the Match. Jag tror inte någon protesterade mot det.
Alla supportrar stannade snällt kvar och hoppade och sjöng lite till medan spelarna fick ta emot pokalen och sedan lyckades jag åtminstone få med mig Brasilianskan för en guldöl på möllan. Vi gick in på första bästa ställe, beställde dricka och satte oss ner vid ett bord för att stilla fira att vi vunnit guld. Efter några minuter kom det några himmelsblå glada in som startade sången och sedan var festen igång.
Det var också där någonstans som jag blev tårögd när jag sjungande för allt vad halsen klarade med halsduken på raka armar över huvudet fick ögonkontakt med andra lyckliga himmelsblå. Jag vände mig till Brasilianskan som sjöng med lika himmelsblått hon med. Det var himmelsblå kärlek när den är som bäst och den gemensamma glädjen var så stor och varm att den hade kunnat skrämma bort den annalkande vintern helt på egen hand.
Till slut begav vi oss hemåt, ett par guldöl varmare och ett par stämband mindre, men med känslan av att det trots allt var värt det. Det spelar liksom ingen roll att det inte känts som en guldsäsong, likväl är guldet bärgat och likväl är detta tredje guldet på 9 år. Guld är trots allt guld.
Jag tillåter mig fira och njuta en stund till, men snart måste jag skifta fokus. Det är ju snart dags för semester!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar