Det blev guld och november och där någonstans efter att jag överansträngt stämbanden och sedan fått tillbaka dem så blev jag istället riktigt dunderförkyld. Det hör väl hösten och november till, och normalt sett så klarar man ju att bli attackerad, vara lite sådär halvsjuk några dagar och sedan gå vidare med sitt liv. Denna gången blev jag dock så pass påhoppad att jag blev fullkomligt nedslagen. Min mer eller mindre jämngamla kollega skickade hem mig med orden ”men du mår ju inte bra, åk hem nu”. Då ska jag villigt erkänna att jag hade suttit hela förmiddagen halvt borta så det var förmodligen lika bra.
Väl hemma klädde jag på mig, la mig under en filt på soffan och frossade mig igenom resten av dagen. Dagen efter stannade jag också hemma, för varför riskera långvarig sjukdom när jag snart har semester!?
Jag piggnade till under helgen men är än idag ganska förkyld. Den får väl ett par dagar till, men sen får den fanimej ge sig – vi åker ju snart på vårt stora äventyr och då har jag inte tid med att vara sjuk.
Utöver planerande och funderande, så har Tysken varit på besök igen några dagar, vilket ledde till en behövlig städning och en middag igårkväll som Ingenjören (med rätta) bjöd in sig själv på.
Nu är det i alla fall bara fullt fokus framåt och på att få ordning på allt som behöver ordnas så att jag sedan lugnt kan ta den där efterlängtade pausen och bara njuta precis så mycket som jag hoppas att jag kommer göra. Men innan dess...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar