Dagen då jag tar ett välförtjänt
avbrott i vardagen och tar ledigt ett tag. Släpper allt. Tar sommarlov, även om
det är november! När man är ledig på sommaren är det såklart mycket enklare,
men hade man inte tid med semester när det var sommar får man göra så här.
Trots att man missar mycket – jag får ju förhoppningsvis uppleva så mycket mer
ändå!
De sista arbetsdagarna togs med ro, men ändå med viss
förvåning. Kollegan som ska backa var inte på plats och hade inte när jag till
sist begav mig igår bekräftat att han skulle finnas på plats under min frånvaro.
Men det är inte min uppgift att oroa mig. Det är min uppgift att ta ledigt.
Jag vill verkligen inte misstro någon, det ligger i min
natur att tro på människor och vad de säger, och jag vill verkligen inte tala
illa om någon, men när någon med sin attityd och sin blotta frånvaro får mig
att förlora den tron får de fanimej skylla sig själv. Jag säger inget så har
jag ingenting sagt, men nog är det ett lite udda beteende.
Men jag struntar i det nu. Jag hoppas naturligtvis att det
inte blir fullkomligt kaos, men jag kan ändå inte påverka det så jag lämnar det
bakom mig. Jag tar sommarlov. Jag tänker på det jag ska göra, det jag vill
göra, och hoppas få ett bra break. Nu är det bara glädje som gäller. Oron och
stressen lämnar vi på jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar