Och så har man lyckats ha precis så fullt upp som senast igen... Vi försöker sammanfatta... Senast jag skrev så skulle jag ut på kvällen med lite folk från jobbet för att överraska en kollega som fyllde jämt. Eftersom det firandet skulle kombineras med att vi kunde titta på derbyt så var jag naturligtvis med på både noter och själva firandet. Att Malmö vann var givetvis inget annat än min present till kollegan. Hihi. :-)
Under den efetrföljande helgen fick jag så äntligen hänga med min älskade lilleman igen som även om han börjar få tänder och därmed var lite gnällig mellan varven som vanligt var världens gulligaste. På söndagen fick jag besök av Ingenjören plus 1, och det blev en trevlig middag med ett tydligt godkänt betyg efteråt.
Sedan vann MFF igen på måndagen innan jag gick på introduktionskurs i två dagar på jobbet. På torsdagen blev det först lunch med gamla kollegor från förra arbetsplatsen och sedan after work med Brasilianskan. Båda mycket trevliga och fulla av samtal naturligtvis.
På jobbet undrade jag när nya kollegan skulle komma tillbaka, eftersom ingen av oss som var på plats hade hört något och han helt enkelt inte dykt upp. Jag vet inte hur mycket jag har skrivit om kollegan som kommit för att hjälpa mig, men som mest hållit på att stjälpa mig så här långt. Inledningsvis verkade han trevlig och social, men ganska snart insåg jag att hans sociala sida innebar konstant snackande och att hans intresseområde verkade ligga mer åt det tekniska hållet än det mänskliga. Lite attityd och konstiga uttalanden senare och jag störde mig så extremt mycket på personen att jag mest ville rymma därifrån.
Sedan fick han en egen dator och möjligheten att bli lite mer självständig samtidigt som jag kunde ta lite mer avstånd och med det har det blivit lite bättre även om jag inte är fullkomligt övertygad. Men nåja.
I lördags fick jag en heldag med Ingenjören när vi träffades tidig eftermiddag för att vaccinera oss och sedan planerade resa resten av eftermiddagen innan det var dags att åka in till arbetsstaden för att se efterlängtade ”En skam för Sverige” med mina två favoritkomiker. Ingenjören och Holländskan gav mig ju en biljett i födelsedagspresent i våras och Ingenjören fick således sällskapa och vilken föreställning det var! Jag hade extremt höga förväntningar och de införlivades fullkomligt.
På söndagen kom Tysken för ett par dagars besök och dagen efter bjöd hon således in till Tisdagsklubb fast hemma hos mig, och det passade alldeles utmärkt eftersom jag hade lite att stå inför tisdagskvällens begivenheter. Men innan dess hann vi äta god mat och komma fram till att Tysken tog mina omdömen på fullaste allvar, och var övertygad om att de stämde till 100%.
På tisdagskvällen efter jobbet var det så dags. Jag och Malmöiten hade ju bjudit hem Gudrun för ett så kallat homeparty och därmed skulle 35 pers komma hem till Malmöiten för att lyssna till och prata med Gudrun. Vi var nervösa och uppspelta och helt plötsligt stod hon där, Gudrun, och drack av kaffet jag tillagat och åt kakor som vi alla bakat. Medan vi inväntade Malmöitens syster med blädderblocket fick jag ta mitt delade värdskap på allvar och småprata lite med min feministiska förebild. Vi diskuterade homeparty-konceptet och jag berättade varför vi valt att bjuda in henne. Innan jag visste ordet av hade hon föreslagit att jag skulle gå med i partiet och sa att jag absolut skulle våga tro på dem, för då skulle det gå vägen.
Gudrun fick så ordet och blädderblocket och körde igång. 1,5 timme senare var vi alla övertygade och positiva. Alla jag pratade med var inspirerade och berättade hur bra de tyckte att det hade varit och jag och Malmöiten var nog gladast och mest inspirerade av dem alla. Vi kom överens om att gå med, och efter att ha suttit i fikarummet dagen efter insåg jag snabbt att det var ett bra beslut. Så nu ska jag anmäla mig fullt ut och betala medlemsavgiften och sedan är jag visst politiskt aktiv.
Efter Gudrun var jag fortfarande peppad och uppspelt och även om jag var hemma i väldigt lagom tid hade jag stora svårigheter att släppa det jag varit med om och somna, istället vädrade jag politiska idéer och funderade på vad som behöver göras för att vår värld ska bli en lite bättre plats att leva på. Detta ledde i sin tur till att jag var extremt trött dagen efter – kom på mig själv att på bussen mot jobbet fundera ”satte jag på mig strumporna eller gjorde jag inte det?”. Var ju så dags då liksom.
Efter en lång arbetsdag väntade ett långt styrelsemöte, och jag insåg igen hur många tramsiga människor det finns. Hur blir man så tramsig att petitesser tar företräde framför normalt vett och sans? Hur kan man motivera rena lögner och osanningar med att man arbetar för någots bästa? Nej, sånt beteende gör mig mest bara trött...
Idag har jag förresten äntligen fått möjligheten att ha ett längre samtal med min nya chef, att faktiskt sitta ner och diskutera lite, framtid och samtid. Det var ett bra samtal, det tror jag att vi båda tyckte.
Skönt att det ikväll inte är några aktiviteter inbokade, att möjligheten att slappa lite och kanske hinna med lite grejer som inte bara måste göras i sista sekund...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar