Läser om hur stressade folk blir av sociala medier och hur uppkopplade folk är och reflekterar över en diskussion härom kvällen. Idag är vi så vana vid att få information snabbt att vi i princip inte klarar att läsa en hel bok eller se en långfilm. Allt ska gå snabbt, nyheter ska spridas snabbt och med det är väl frågan hur mycket som egentligen fastnar.
Det hela bottnar egentligen i en diskussion för ytterligare ett tag sedan där jag, brorsan och svägerskan konstaterade att de unga idag (ja, jag är så gammal att jag får lov att säga så) inte är lika kapabla att ta in ny information och nya instruktioner som vi gör. Vi hade alla exempel på folk vi behövt lära upp i en arbetssituation där information verkar gå in genom ena örat och ut genom andra. Det är ju en sak att man frågar saker ett par gånger innan man kan det, dels för att man inte kommer ihåg exakt, och dels för att man vill säkerställa att man gör rätt. Men efter ett par gånger bör man ju mer eller mindre veta hur man ska göra när.
I diskussionen härom kvällen fick jag inget gehör för att den yngre generationen helt enkelt är lite dummare än min generation, så jag kom fram till en ny teori som direkt hänger ihop med det konstanta uppkopplandet och det snabba informationsflödet som aldrig tar slut. Om man får så mycket information hela tiden kan man ju omöjligt ta till sig allt, därför läser man det utan att ta in det – in genom ena örat, ut genom andra. Då är det ju inte så konstigt om man gör så även i andra lägen.
Alltså, hur bra det snabba informationsflödet än är, så leder det till att man tar för givet att informationen finns ett par klick bort och därför inte behöver läggas på minnet.
Som sagt, jag tycker att det är bra att viktig information sprids snabbt och att internet finns för att man ska kunna kolla upp grejer, och sociala medier stressar mig inte särskilt – jag är fullt kapabel att stänga av och vara helt utan (som jag gjorde i Valencia t.ex.). Då blir jag mer stressad av att inte ha min mobil med mig/påslagen. Sån har jag varit i flera år. Det handlar om att jag vill vara kontaktbar och kunna kontakta folk vid behov, men trots det är jag fullt förmögen att låta bli att svara, eller vänta med att läsa sms om det inte passar just då.
Jag tror att det är viktigt att hitta balansen i det där. Med dagens alla smarta telefoner finns det risk för att vi umgås mer genom sociala medier än i verkligheten och det är enligt mig en tragisk utveckling. Umgås jag med någon håller jag inte på att wordfeuda, facebooka eller kolla twitter. Jag kan möjligen ta ett telefonsamtal (som jag i så fall försöker hålla hyfsat kort) och jag kan möjligen läsa och svara på något sms (om jag måste svara just då), men jag tycker att det är respektlöst att spendera mer tid med sin mobil än med personen man bestämt träff med.
Jag minns de fyra grabbarna som satt på Volym tillsammans och inte pratade utan bara höll på med sina mobiler. Vad är poängen med det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar