Internationella kvinnodagen

Idag är det internationella kvinnodagen, vilket alltid verkar riva upp känslor hos folk oavsett om de är jämställda, feminister eller mansgrisar. För mig är det en dag då det är fokus på kvinnor och deras plats i samhället. Dagstidningar gör uppslag om hur många kvinnor som sitter i ledande positioner såväl inrikes som utrikes, fokus läggs på antalet kvinnor som utsätts för våld och det är väl egentligen ganska positivt.

Fast jag är ju av åsikten att vi alla är jämlika och i ett sådant samhälle för det ju vara fokus på detta jämt, fast utifrån ett människoperspektiv. Att det inte finns lika många kvinnliga chefer som män är ju något vi borde diskutera varje dag. Att kvinnor (och män för den delen) utsätts för olika typer av våld är också något vi kontinuerligt borde ha på agendan för att så småningom komma åt grundproblematiken. Det blir lite snedrivet att tokfokusera på detta under en dag och sedan gå vidare som att allt var som vanligt.

Nu är vi förvisso bra på att kontinuerligt prata om jämställdhet i Sverige, men jag tycker att det är för dåligt att vi inte längre är bäst på det. Det är som att kampen avtagit och folk accepterar att det finns enorma orättvisor eftersom vi ändå är ganska bra på det.

Det är ett resonemang jag kräks på, ärligt talat. Vi är bra, men vi är långt ifrån bäst och vi har kommit en bit på vägen, men vi är inte färdiga än.

Jag förstår inte bakåtsträvare, det är väl självklart att vi är olika, men de olikheterna tror jag ligger på individnivå oftare än de ligger på könsnivå. Med det sagt förstår jag inte varför män generellt skulle vara bättre på att vara chefer.

Jag beundrar verkligen alla dem som fortfarande slåss för jämställdhet och jämlikhet eftersom de ofta slås ner genom att kallas manshatande feminister. Personligen backar jag aldrig när diskussionen kommer upp, men jag tror att problemet ligger i bekvämligheten som verkar ha intagit svenska hem och arbetsplatser. Det är klart att det är lättare att bara göra som man alltid gjort, inte anstränga sig för förändring, men jag tycker att vi ska upp i topp i mätningarna igen.

Jag tycker att vi ska erkänna att utvecklingen stannat av och börja arbeta igen för att göra något åt det. Alla förutsättningar finns där och vi kan börja med nolltolerans när det kommer till mäns våld mot kvinnor och fortsätta med att ifrågasätta varför vi fortfarande lever i ett så uppenbart patriarkalt samhälle.

Så trevlig kvinnodag på er, men glöm inte att arbetet är långt ifrån klart och en kvinnodag med fokus på kvinnor och deras situation i världen är bra, men arbetet fortsätter även imorgon.