Långhelg

Det har varit långhelg vilket ju alltid är så himla skönt, för när man tror att det är söndag är det bara lördag och man har en hel dag till ledigt!

Anledningen den här gången var ju att Mademoiselle skulle komma på besök. Vi hade en mysig torsdagskväll tillsammans med Holländskan, lagade renskav och åt de där (av Mademoiselle) efterlängtade semlorna och bara snackade om allt mellan himmel och jord.

På fredagen åt vi ordentlig frukost innan vi drog ut på stan och försökte låta bli att köpa alla barnkläder vi såg. Roligast var Mademoiselle när hon sa ”alltså jag har aldrig haft några barn tidigare, jag vet inte vad man behöver, tänk om jag köper helt fel! Man kanske inte måste ha matchande outfits!” och sedan bad hon mig säga åt henne på skarpen om hon ville köpa några fler urgulliga matchande outfits.

Efter en lunch drog vi mot tåget och så åkte hon vidare mot norra Skåne. Vi skojade om att jag skulle ta tåget till Kastrup och bara ta första bästa flyg som hon var övertygad om skulle vara mot någon liten håla i Nordnorge. Fast att jag skulle åka dit var mer osannolikt än att jag skulle baka bröd tydligen (vilket i sig är så osannolikt att varken hon eller Holländskan trodde mig när jag försökte säga att jag skulle bjuda på hembakt bröd).

Sedan var det lugnt fredagsmys för att fullt ut vara redo för lördagens gröna begivenheter i kph. Det vankades Paddy’s Day och som alla vet är det en stor dag för en låtsasirländare som jag själv. Äntligen skulle vi fira i den danska storstaden, så jag och Brasilianskan träffades vid halv fyra och åkte över sundet. Väl där insåg jag att jag må ha kommit ihåg att kolla upp när tågen går hemåt och var de irländska pubarna finns, men jag hade däremot inte kommit ihåg att varken kolla att det fanns pengar på kontot eller se till att kortet över huvud taget var öppet för utlandsköp. Det blev att förlita sig på Brasilianskans vänliga personlighet för att det skulle bli något firande alls!

Vi gick, tillsammans med isländska ex-arbetskamraten, mot rådhuspladsen där vi mötte upp med gamle kollegan Irländaren och hans familj. Någon öl i vimlet innan vi letade oss till en irländsk pub där det var fullkomligt kaos. Grönklädda människor från hela världen, somliga mer gröna än andra, guinness och rugby.

Men jag börjar bli gammal, det var nästan för mycket folk och trängsel för att jag skulle kunna slappna av så vi gick vidare, käkade lite och hamnade så småningom på en icke-irländsk bar i ytterligare isländskt sällskap, där vi stannade tills vi sprang mot tåget (som vi missade).

Jag tänkte som vanligt att man borde åka till kph oftare, men vet att det säkert kommer att ta minst ett halvår innan jag är där igen. Det är drygt att ta tåget även om det inte tar så lång tid och även om man har sällskap.