Polletten håller på att ramla ner

Efter jobbresan utrikes har det varit tillbaka till kontoret tors-fre och både vanligt jobb där jag kunnat applicera kunskaperna jag samlat på mig hittills, samt fortsatt training – denna gång konkret om produkterna. Långsamt känns det som att saker faller på plats och igår när han som kan allt flexade ut tidigt fick jag känna på det hela lite extra när allt blev kaos och jag inte kom någonstans.

Jag löste det till sist och det kändes bra, men det var en stund där jag frenetiskt letade i huvudet för att hitta en lösning...

Igår var det ju dessutom kommersiell högtid i form av alla hjärtans dag och jag firade tillsammans med Holländskan och Ingenjören och vår tisdagsklubb. Chili con Carne och snabb cheesecake med ett försök till att illustrera ett hjärta ovanpå med hjälp av blåbär (inte det enklaste i ett litet glas...). Det var ungefär så puttinuttigt det blev.

Och nu är det helg igen. Det både känns skönt och konstigt. Å ena sidan är jag trött efter veckans bravader på resande fot, å andra sidan känns det ju inte som att jag jobbat en hel vecka. Men jag klagar naturligtvis inte. Dessutom har jag så mycket inplanerat att frågan är väl hur mycket vila och avslappning det egentligen blir.

Helgen kommer ju också kulminera i ett sista farväl av farfar och allt vad det innebär. Förhoppningsvis blir det ett fint och värdigt avslut som kan ta oss vidare i sorgen och hanterandet av ett fortsatt liv utan honom.