Jag är jag igen

Jag är lite lätt fascinerad över allt jag gått igenom och varit med om de senaste månaderna. Det har minst sagt varit ett behövligt långt jullov jag haft...

Efter att ha känt att jag börjat komma tillbaka efter allt terapeutisk städning och rensning och skrivande, att stegen börjat bli lite lättare, att hela jag blivit lite piggare så fick jag nästa bakslag härom dagen. Och hade jag inte stått hyfsat stabilt på benen så vet jag helt ärligt inte hur jag hade klarat det. Lite blir mycket och mycket blir mer...

I onsdags, efter att ha spenderat en fantastiskt trevlig dag med Miss Island, kom jag hem och hittade ett brev som hade att göra med min gamla arbetsplats. Inte den senaste gamla arbetsplatsen, den jag hade direkt efter avslutad utbildning i landet på andra sidan sundet. Jag blev ju, på pappret, en del av företagets styrelse för att underlätta för de svenska kontakterna och antog att det skulle ändras när jag lämnade företaget. My bad. Jag var visst fortfarande medlem fick jag veta efter att i halv panik pratat med Bolagsverket.

För en månad sedan hade jag nog börjat gråta, men nu, nu blev jag bara förbannad och skrev omedelbart ett mail till min gamla chef där jag förklarade situationen och bad honom att omgående ta tag i saken och se till att jag fick den avgång jag skulle fått för över 2 år sedan. Jag var vänlig och korrekt, men väldigt tydlig med att jag förväntade mig att han tog tag i saken omgående. Sedan la jag upp en mental plan för hur jag skulle hantera detta. Jag bestämde mig för att påminna honom dagligen tills jag fick svar och eventuellt vända mig till min syster juristen för att rådfråga och eventuellt få henne att skriva ett juridiskt gångbart brev.

Som tur var svarade han mig idag och bad om ursäkt och lovade att han skulle ordna detta omgående. Jag kommer givetvis inte lämna ärendet därhän, men det känns bra att jag åtminstone kommit en bit på vägen.

Och så ska jag visst på riktigt börja nya jobbet på måndag. Det ska bli skönt med lite ordentliga rutiner igen.