Avdomnad och trött

Det har gått några dagar nu. Och jag är väl egentligen kvar på samma ställe som tidigare. Lika chockad och förvirrad trots att sorgen blivit lite åsidosatt. Det går ju inte att vara hur som helst när man fortfarande är hyfsat ny på jobbet. På sitt sätt är det ganska skönt att inte behöva vara så enormt upptagen av att må dåligt, att kunna fungera som vanligt, men jag tänker ju ändå på farfar mer eller mindre konstant. Det gjorde jag förvisso innan också.

Men oavsett hur bra jag är på att låtsas så är jag lite mer avdomnad och lite tröttare än vanligt. Jag orkar inte engagera mig i saker jag normalt sett skulle varit väldigt på. Jag har inte ens orkat gå ut med det ständigt växande berget av förpackningar till miljöhuset. Och även om jag inte tänder julstjärnan i köket längre, hänger den likväl kvar.

Nåja, det ger sig väl så småningom. Lite sömn och tid att ta in allt så ska nog åtminstone alla måsten hinnas med. Fram tills dess får det vara som det är. Folk får ha förståelse för att man inte orkar med allt.