Mina halvdagar fortsätter, vilket ger mig möjlighet att hinna med saker på min att göra lista och mer tid att tänka igenom saker. Hinna med saker som den danska deklaration (Jackpot!) och tänka på saker som terrorhandlingar, ondska och hur man kan leva med sig själv efter att man dödat en annan människa (för att inte säga flera…).
Det finns alldeles för mycket ondska i vår värld och det enda man kan göra för att motverka det är väl att le mot sina medmänniskor, vara vänlig och erbjuda hjälp, samt försöka fokusera på det positiva. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något…
På tisdagsklubben i tisdags pratade vi om jantelagen och det typiskt svenska i att gå hem tidigt ”för det är ju en dag imorgon också”. Vi är också ganska bra på att klaga och beklaga oss över saker som egentligen är ganska bra. Och på att hålla tillbaka glädjen när man gjort något bra för att inte framstå som skrytsam.
Det är egentligen ganska löjligt när man tänker på det. Varför skulle inte jag få vara glad när jag gjort något bra eller faktiskt stå för att jag är bra på något? Varför måste det tolkas på det sätt det ofta görs? Varför kan inte folk bara vara glada för min skull?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar