Framåt Malmö

I fredags var det så dags. Upp till bevis. Läge att visa att man visst det kan räkna med oss, att alla andra kan skratta bäst de vill men att vi ändå kommer skratta mest till sist. Malmö skulle möta Kalmar och för första gången den här säsongen gå segrande ur kampen med 3 poäng i hand.

Jag och Brasilianskan åt lite thai-mat och gick sedan mot Stadion. Det var småkyligt och halvregnigt, men fram kom vi och jag insåg att det var bra att jag hade tagit på mig ett par extra byxor och flera tröjor. Än är det inte vår!

Redan från första stund så syntes det att de var taggade, att de förstod sin uppgift och att om man ska få spela i den vackra himmelsblå tröjan så är det bara seger som räknas. För där stod vi jublandes efter 90 minuters kamp, sång och kärlek med 3 färska poäng.

Det var bara att dra vidare och fira i gott sällskap, kvällen och helgen var räddad!

Trodde jag i alla fall tills jag började känna att allt inte stod helt rätt till i min axel. Natten som följde blev en helt annan typ av kamp, mot smärtan och med viljan att få sova. 10,5 timme senare vaknade jag nästan gråtfärdig eftersom smärtan var värre än kvällen före. Axeln och armen som trots allt hänger ihop med axeln var i princip obrukbara så det fanns bara en sak att göra. Ringa mamma.

Lite massage och tycksynd senare så var det fortfarande inte bra, utan det var bara att ställa in eventuella måsten och bara vara. Senare på kvällen började rörligheten komma tillbaka och en natts sömn senare var det nästan helt bra.

Jag vet inte vad som var felet, men gissar att det är en nerv eller något som kommit i kläm. Jag kan fortfarande känna av det ibland när jag har armen i vissa lägen, men på det stora hela får väl detta sorteras under konstigheter som händer ibland och går över.

Annars spenderade jag säkert en kvart med att förklara för min kära far att mailprogram som är inlagda i en specifik dator, följer med den specifika datorn oavsett var man har den, och flera timmar i barndomsvännens soffa uppdaterandes om allt som skett sedan sist.

Idag har jag arbetat heldag på jobbet, vilket behövdes, och ikväll är det dags för Malmö att återigen bevisa att de kan och att förra matchens resultat inte var en engångshändelse.

Forza Malmö!