Daglig optimism

En av mina kollegor brukar varje morgon säga ”Välkommen till arbetet, en helt ny dag ligger orörd framför dig”. Snacka om att ta god morgon till en helt ny nivå! Själv kan jag ju vara enormt seg direkt när jag vaknar, men det brukar ju släppa efter ett tag. Men även om jag har förmågan att vara trevlig på morgonkvisten, vette katten om jag klarar att vara så enormt trevlig och optimistisk.

Fast det är kanske det som behövs? Att höra det där. Vi brukar ju säga att det finns hur många möjligheter som helst (på gott och ont) och borde kanske utnyttja det lite mer? Jag har ju gjort det någorlunda bra med mina lediga eftermiddagar, utnyttjat tiden och fått lite grejer gjorda.

Och nu ska det bli ännu mer åka av eftersom jag är förlängd igen på samma premisser...

Snart har jag varit här i ett år. Det är lite galet. Vem hade trott det när jag kom hit den där soliga skärtorsdagen för en första intervju? Det har ju faktiskt varit mycket bra eftersom jag har lärt mig mycket nytt och känt att jag trivts riktigt bra.

Om jag vet vad jag vill göra resten av mitt liv? Nja... Skulle nog snarare säga att jag ytterligare lärt mig vad jag inte vill och hur jag inte vill ha det. Men exakt sysselsättning vet jag inte om jag kommer komma på förrän jag faktiskt sitter och sysslar med det.

Det känns som att det är så generellt med livet, att man lär medan man lever och kommer fram till successivt vad som är bra och vad som är mindre bra, vad man tycker om och vad man tycker mindre om.

Jag tycker till exempel om mysiga fredagskvällar i Holländskans och Malmöitens sällskap, med god mat och långa samtal om allt mellan himmel och jord med fokus på politik och samhällsfrågor. Men jag tycker också om att få slappa i soffan i all min ensamhet tills jag känner att det är dags att däcka. Jag tycker om att gå på fotboll och i gott sällskap skrika mig hes för att lyfta mitt lag den där extra biten mot vinst.

Det sistnämnda har jag planer att göra ikväll, så Forza Malmö!